Just nu är det tungt. Jag borde vara hur glad som helst, och hoppa upp och ner av lycka. Men nej. Jag vågar inte. Vad är en bal på slottet?
Som precis sagts så borde jag vara hur glad och lycklig som helst. Känslan jag har borde rendera i ren och skär lycka. Men varför är det inte så? Jag tror att jag är för feg för att våga känna de saker jag borde känna. Svenskan är just nu osammanhängande och konstig! :P
Känslan av kärlek är viktig. Känslan av att älska är viktig. Dock är känslan av att känna sig älskad ännu viktigare. Att känna sig omtyckt och att någon bryr sig om en. Som mer än en familjemedlem eller dylikt.
Jag känner just nu oro för att mina känslor är obesvarade och att jag inte borde känna det jag känner. Det hade varit så mycket lättare att bara släppa det och gå vidare. Men gör jag det så kommer jag nog aldrig att känna den äkta känslan. Den känslan jag vill känna just nu.
Varför försöka om det bara skiten sig i slutändan? Allting tar slut. Varför ens påbörja det? Svaret är enkelt. Det spelar ingen roll hur det tar slut, eller när det tar slut. Huvudsaken är att man har haft sjukt kul under tiden. Klart det känns och gör ont när det avslutas på ett otrevligt sätt, men resan dit kan ändå vara underbar.
Borde jag ta tjuren vid hornen och bara göra det? "Gör det, gör det, gör det", som en känd seriemördare en gång sa.
Ja, kanske. Varför inte egentligen? Jag har inte så jättemycket att förlora på att försöka. Kanske mister en nyfunnen vän, men är det inte värt det?
Det återstår att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar