Per till polisen:
Jag vet inte vad det är men,
jag har fått en släng av julsjuka och rhar rimmat ända sen.
Ni må tro att jag är galen, att allting inte är riktigt rätt,
men jag är glad och lycklig, på alla dess sätt.
Ve och fasa, tomten är vit och naken,
snö på taken och en evig smärta i baken.
Jag borde läggas in, från dagen till all framtid,
i evighet och alltid, i enighet i samtid.
Idag är det jesu födelse, idag blev han till,
jag bryr mig inte vad ni gör, ni gör som ni vill.
God jul mina vänner.
2010/12/24
2010/12/22
En ny värld.
Ibland så önskar jag att jag trodde på gud och på en himmel, eller varför inte ett liv efter detta? Ibland önskar jag att jag trodde på en ny värld.
Jag kan inte påstå annat än att det kändes konstigt. Jag såg någonting jag inte sett förut, någonting jag inte ville skulle existera.
Ett liv efter detta. Ja visst hade det varit underbart, jag kan dock inte intala mig själv att det är så. Snart får jag se sig igen, och då är det absolut sista gången. Konstigt. Jag vet inte riktigt hur jag skall reagera på det. Jag har inte kontroll över situationen, men det är oundvikligt.
Du lämnar mycket efter dig. Bragder och fina stunder. Det gör att det hela både känns lättare, men inte minst att det känns tyngre.
Du har det utan tvekan bra, var du än är. Jag hoppas det i alla fall.
Vila i frid.
Jag kan inte påstå annat än att det kändes konstigt. Jag såg någonting jag inte sett förut, någonting jag inte ville skulle existera.
Ett liv efter detta. Ja visst hade det varit underbart, jag kan dock inte intala mig själv att det är så. Snart får jag se sig igen, och då är det absolut sista gången. Konstigt. Jag vet inte riktigt hur jag skall reagera på det. Jag har inte kontroll över situationen, men det är oundvikligt.
Du lämnar mycket efter dig. Bragder och fina stunder. Det gör att det hela både känns lättare, men inte minst att det känns tyngre.
Du har det utan tvekan bra, var du än är. Jag hoppas det i alla fall.
Vila i frid.
2010/12/17
Tomten finns inte, del 17-23.
Med tanke på omständigheterna så kan jag inte annat än att avvakta med historien.
På återseende.
På återseende.
2010/12/12
Tomten finns inte, del "nånstans runt 12".
Usch och fy, ve och fasa,
Louise har halkat på en trasa.
Brutna ben och onda leder,
in på sjukan enligt gamla seder.
Per är glad för han är lugn,
med barn i huset och mat i ugn.
Men snart så skall det bli bråk,
om barnens fader, i förespråk.
Att inte veta det gör Klaes,
arg och ledsen mot emotionellt ras.
Snart slutar sagan i all hast,
hoppas julen inte blir en last.
Louise har halkat på en trasa.
Brutna ben och onda leder,
in på sjukan enligt gamla seder.
Per är glad för han är lugn,
med barn i huset och mat i ugn.
Men snart så skall det bli bråk,
om barnens fader, i förespråk.
Att inte veta det gör Klaes,
arg och ledsen mot emotionellt ras.
Snart slutar sagan i all hast,
hoppas julen inte blir en last.
2010/12/08
Var är du?
Jag saknar dig. Jag vet inte vem du är, och det spelar egentligen ingen roll. Huvudsaken är att jag vet att du finns där ute.
Vänta på mig min sköna, vänta i en evighet.
Vänta tills vi är tillsammans och både du och jag vet,
precis hur det kommer bli, bara vi.
Äntligen tillsammans, att bara sluta tänka och känna sig fri.
Mitt hjärta rusar och du tar all min tankekraft.
Du tar mitt hjärta och gör det till din skatt.
Jag orkar inte vänta mer, jag vill ha dig här nu.
Snälla kära var snäll och berätta. Var är du?
Vänta på mig min sköna, vänta i en evighet.
Vänta tills vi är tillsammans och både du och jag vet,
precis hur det kommer bli, bara vi.
Äntligen tillsammans, att bara sluta tänka och känna sig fri.
Mitt hjärta rusar och du tar all min tankekraft.
Du tar mitt hjärta och gör det till din skatt.
Jag orkar inte vänta mer, jag vill ha dig här nu.
Snälla kära var snäll och berätta. Var är du?
Published with Blogger-droid v1.6.5
2010/12/06
Tomten finns inte, del 6-8
Med tanke på att jag är ute hela veckan så får familjen Persson ta ledigt i några dagar.
Klaes är otålig och vill inget annat än att komma upp till ytan. Per är omhändertagen av psyk. Barnen har det bra hos mormor.
Louise är ensam och tillfredställer sig själv på ett sätt som bara hon känner till.
Där har nu någonting att leka med till på torsdag.
Ni får ursäkta... Eller får ni?
Klaes är otålig och vill inget annat än att komma upp till ytan. Per är omhändertagen av psyk. Barnen har det bra hos mormor.
Louise är ensam och tillfredställer sig själv på ett sätt som bara hon känner till.
Där har nu någonting att leka med till på torsdag.
Ni får ursäkta... Eller får ni?
Published with Blogger-droid v1.6.5
2010/12/05
Tomten finns inte, del 5.
Ni kanske tycker det är konstigt att Per lyckas utföra diverse aktiviteter, trots rygg-skenan som han så vackert bär. Anledningen till Pers otroligt rörlighet är de starka smärtstillande tabletterna han tar.
På polisstationen så bekräftas Pers galenskap i och med att han fortsätter tjata om att han är utvald för att rädda mänskligheten. Polisen har gång på gång försökt förklara för honom att det egentligen är den 5 december och inte den 4, men Per vägrar lyssna. Han är övertygad om att det är så.
- "Tycker du inte att jag har suttit här nere länge nog?"
Louise tittar upp för att möta Klaes frågande blick.
- "Jag vet hur illa det är för dig att sitta här, Klaes, men det är vårt enda alternativ just nu. Att berätta för barnen skulle förstöra mer än vad det skulle hjälpa. Dessutom skulle dom bara bli rädda om dom fick veta vem du egentligen är."
- "Ja, jag vet det, men jag ska lista ut en lösning."
Klaes hade suttit fastspänd nere i källaren i nästan ett år. I princip sen förra julen. Dagen han kom hit, så var han väldigt sjuk, och Louise satte honom i källaren enbart för att barnen eller Per inte skulle upptäcka vem han egentligen är. Kanske en dålig idé då människorov räknas till ett tyngre brott.
På polisstationen så bekräftas Pers galenskap i och med att han fortsätter tjata om att han är utvald för att rädda mänskligheten. Polisen har gång på gång försökt förklara för honom att det egentligen är den 5 december och inte den 4, men Per vägrar lyssna. Han är övertygad om att det är så.
- "Tycker du inte att jag har suttit här nere länge nog?"
Louise tittar upp för att möta Klaes frågande blick.
- "Jag vet hur illa det är för dig att sitta här, Klaes, men det är vårt enda alternativ just nu. Att berätta för barnen skulle förstöra mer än vad det skulle hjälpa. Dessutom skulle dom bara bli rädda om dom fick veta vem du egentligen är."
- "Ja, jag vet det, men jag ska lista ut en lösning."
Klaes hade suttit fastspänd nere i källaren i nästan ett år. I princip sen förra julen. Dagen han kom hit, så var han väldigt sjuk, och Louise satte honom i källaren enbart för att barnen eller Per inte skulle upptäcka vem han egentligen är. Kanske en dålig idé då människorov räknas till ett tyngre brott.
2010/12/04
Tomten finns inte, del 4.
Det var varit en hektisk dag för familjen Persson. Med tanke på att dom sov hela dagen igår, så tror dom att det är den 3 december idag. Detta kommer säkerligen att få jobbiga konsekvenser lite längre fram i månaden.
Per börjar få vissa misstankar om att allting inte är som det borde vara. Han får ju trots allt MORGONDAGENS TIDNING. Skumt! Per tror genast att han är någon form utav utvald person som gud anställt för att rädda människor som råkat illa ut.
"Å herre gud", tänker Per när han läser tidningen. En skidåkare har av misstag blivit ihjälskjuten av en jägare. "Det finns fortfarande tid att rädda honom!!"
- "Älskling! Jag sticker en stund, och vem fan vet när jag kommer tillbaka!", skriker Per till Louise samtidigt som han springer ut genom dörren.
Louise vet knappt vad hon ska tänka längre. Det börjar bli tungt att hålla fasaden uppe, speciellt när hon misstänker att hennes man har blivit GALEN!
Klaes börjar piggna till. Louise tror att han börjar förstå vad som hänt, och var han befinner sig. Stackarn måste vara chockad.
Hon bestämmer sig för att skicka iväg ungarna till hennes mor i någon vecka. Bara tills allting har lugnat sig.
- "Barn! Ni ska hälsa på mormor en stund. Kul va?", säger hon.
- "Ja, mamma!", får hon till svar.
Per har suttit i bilen ett tag. Hans tankar är splittrade. skulle han hinna fram i tid? Skulle han kunna rädda livet på skidåkaren? Bara gud vet.
Per gråter. Det är väldigt olikt honom. Det är ingen som vet varför han gråter.
Äntligen är han framme. Per springer ut i skogen men möts av polisavspärrningar. Han faller ner på knä skrikandes.
- "JAG KOMMER FÖR SENT!!!", skriker han.
Polisen beslutar senare att ta med honom till stationen.
- "Nej men vad kul att se er barn!"
Mormor Anne-Berit är otroligt glad att se barnen. Med tanke på hur sällan hon hör från sin dotter Louise så är det ett under att dom ens lever. I alla fall vad hon visste.
- "Känner Per till historien om Klaes, Louise?", säger mormor.
- "Nej", svarar Louise.
- "Är det inte dags att berätta?"
- "Nej, det kommer bara göra honom ledsen och arg."
Anne-Berit tittar ledsamt på Louise.
- "Är det inte lika bra att Per får reda på vem barnens riktiga far är....?"
Per börjar få vissa misstankar om att allting inte är som det borde vara. Han får ju trots allt MORGONDAGENS TIDNING. Skumt! Per tror genast att han är någon form utav utvald person som gud anställt för att rädda människor som råkat illa ut.
"Å herre gud", tänker Per när han läser tidningen. En skidåkare har av misstag blivit ihjälskjuten av en jägare. "Det finns fortfarande tid att rädda honom!!"
- "Älskling! Jag sticker en stund, och vem fan vet när jag kommer tillbaka!", skriker Per till Louise samtidigt som han springer ut genom dörren.
Louise vet knappt vad hon ska tänka längre. Det börjar bli tungt att hålla fasaden uppe, speciellt när hon misstänker att hennes man har blivit GALEN!
Klaes börjar piggna till. Louise tror att han börjar förstå vad som hänt, och var han befinner sig. Stackarn måste vara chockad.
Hon bestämmer sig för att skicka iväg ungarna till hennes mor i någon vecka. Bara tills allting har lugnat sig.
- "Barn! Ni ska hälsa på mormor en stund. Kul va?", säger hon.
- "Ja, mamma!", får hon till svar.
Per har suttit i bilen ett tag. Hans tankar är splittrade. skulle han hinna fram i tid? Skulle han kunna rädda livet på skidåkaren? Bara gud vet.
Per gråter. Det är väldigt olikt honom. Det är ingen som vet varför han gråter.
Äntligen är han framme. Per springer ut i skogen men möts av polisavspärrningar. Han faller ner på knä skrikandes.
- "JAG KOMMER FÖR SENT!!!", skriker han.
Polisen beslutar senare att ta med honom till stationen.
- "Nej men vad kul att se er barn!"
Mormor Anne-Berit är otroligt glad att se barnen. Med tanke på hur sällan hon hör från sin dotter Louise så är det ett under att dom ens lever. I alla fall vad hon visste.
- "Känner Per till historien om Klaes, Louise?", säger mormor.
- "Nej", svarar Louise.
- "Är det inte dags att berätta?"
- "Nej, det kommer bara göra honom ledsen och arg."
Anne-Berit tittar ledsamt på Louise.
- "Är det inte lika bra att Per får reda på vem barnens riktiga far är....?"
2010/12/03
Tomten finns inte, del 3
Idag sov familjen Persson hela dagen. Det måste varit någonting i maten.
Kanske är det bara Klaes som vet?
Kanske är det bara Klaes som vet?
Published with Blogger-droid v1.6.5
2010/12/02
Tomten finns inte, del 2.
Nästa morgon ringer inte klockan. Louise är ledig och sken-Per - som hans nya smeknamn blivit - är såklart sjukskriven. Louise tänker att det är konstigt att barnen inte varit inne och väckt dem. Hon kollar på klockan och konstaterar att den är 08. Hon hör ett ljud ifrån vardagsrummet. Det låter som om TV'n står på. Louise går ut i köket och ser att barnen sitter och kollar på TV. Dom har redan öppnat sina småpaket med tvåor på. Den här gången var det varsin leksaksbil i paketen.
Louise lagar frukost i ordinär manér, och förbereder sedan en tallrik med ett par mackor och lite juice. Vi skulle kunna tänka oss att brickan är till Per för att underlätta för hans stackars rygg, men så var inte fallet. Hon går istället ner med brickan i källaren.
När Per vaknar till så har han otroligt ont i ryggen. Han har knappt fått någon sömn, på grund av den klumpiga skenan han har längs ryggen. Efter att han lugnat ner sig lite, så sträcker han sig mot sängbordet, grabbar tag i ett gäng tabletter, och sväljer ner dom med lite vatten. Per somnar om, för att lite senare vakna näst intill fri från smärta. Klockan har nu blivit 12 och Per börjar bli hungrig. Det blev ju trots allt knappt någon mat dagen innan.
Per rullar ur sängen och kommer efter många om och men upp på fötterna. Han går ut i köket, där Louise sitter och läser tidningen. Barnen kollar fortfarande på TV.
- "Var är min frukost?", grymtar han till.
- "Oj, god morgon älskling, jag börjar med den med en gång!", svarar Louise.
Medan Per äter frukost, så stryker Louise handen över hans huvud.
- "Kommer du klara dig imorgon när jag åker till jobbet?", säger hon, "Ungarna blir det säkert inga problem med, och jag förbereder lunch som ni kan äta."
- "Kan du inte ta dem med dig?", blir Pers svar.
Det var ingen som riktigt visste vad dagen hade att bjuda på. Per har segnat ner i soffan för att slötitta på TV och tycka synd om sig själv, samtidigt som barnen är ute på baksidan och leker. Det finns knappt någon snö, så deras försök till att göra snögubbar misslyckas. Det blir i alla fall en och annan snöängel.
- "Per...". Louise tittar ledsamt på Per. "Han börjar bli dålig. Jag vet inte om han orkar mer."
- "Vad menar du?", frågar Per.
- "Jo, du vet. Klaes... Han börjar bli gammal och trött."
- "Ja, vad vill du att jag ska göra åt det? Ska jag ta på mig kläderna och styra upp allting själv kanske? Ska jag det?! Med den här fina ryggskenan och allt!".
Per börjar bli arg igen. Det är som sagt ingen ovanlighet, och Louise börjar bli van.
- "Nej...", svarar hon, "Men jag tänker bara på barnen. Det kanske är bäst att vi bara berättar som det är istället..."
- "Dom mår bättre av att ingenting veta", säger per.
Louise suckar.
- "Dom kommer att märka det på julafton om inte annat. Gör vi inte någonting så kommer barnen inte få några julklappar, och det blir inte kul. Du vet lika bra som jag att vi inte har råd att köpa allting själva. Speciellt inte nu när du är sjukskriven."
- "Låt mig vara ifred!", väser Per, "Jag ska nog komma på någonting..."
Louise spenderar större delen av dagen nere i källaren. Barnen vet mycket väl om att dom inte får gå ner där. Varför? Det har dom aldrig fått veta. Dom är inte allt för gamla, men dom vet vad som händer om dom inte lyder Per och Louise order och direktiv.
Louise rusar upp och ner för trappan till källaren, bärandes på diverse handdukar, glas med vatten, tabletter och dylikt. Lise och Johan står i köket och tittar nyfiket på. Vad var det egentligen i källaren som dom inte fick se?
Louise lagar frukost i ordinär manér, och förbereder sedan en tallrik med ett par mackor och lite juice. Vi skulle kunna tänka oss att brickan är till Per för att underlätta för hans stackars rygg, men så var inte fallet. Hon går istället ner med brickan i källaren.
När Per vaknar till så har han otroligt ont i ryggen. Han har knappt fått någon sömn, på grund av den klumpiga skenan han har längs ryggen. Efter att han lugnat ner sig lite, så sträcker han sig mot sängbordet, grabbar tag i ett gäng tabletter, och sväljer ner dom med lite vatten. Per somnar om, för att lite senare vakna näst intill fri från smärta. Klockan har nu blivit 12 och Per börjar bli hungrig. Det blev ju trots allt knappt någon mat dagen innan.
Per rullar ur sängen och kommer efter många om och men upp på fötterna. Han går ut i köket, där Louise sitter och läser tidningen. Barnen kollar fortfarande på TV.
- "Var är min frukost?", grymtar han till.
- "Oj, god morgon älskling, jag börjar med den med en gång!", svarar Louise.
Medan Per äter frukost, så stryker Louise handen över hans huvud.
- "Kommer du klara dig imorgon när jag åker till jobbet?", säger hon, "Ungarna blir det säkert inga problem med, och jag förbereder lunch som ni kan äta."
- "Kan du inte ta dem med dig?", blir Pers svar.
Det var ingen som riktigt visste vad dagen hade att bjuda på. Per har segnat ner i soffan för att slötitta på TV och tycka synd om sig själv, samtidigt som barnen är ute på baksidan och leker. Det finns knappt någon snö, så deras försök till att göra snögubbar misslyckas. Det blir i alla fall en och annan snöängel.
- "Per...". Louise tittar ledsamt på Per. "Han börjar bli dålig. Jag vet inte om han orkar mer."
- "Vad menar du?", frågar Per.
- "Jo, du vet. Klaes... Han börjar bli gammal och trött."
- "Ja, vad vill du att jag ska göra åt det? Ska jag ta på mig kläderna och styra upp allting själv kanske? Ska jag det?! Med den här fina ryggskenan och allt!".
Per börjar bli arg igen. Det är som sagt ingen ovanlighet, och Louise börjar bli van.
- "Nej...", svarar hon, "Men jag tänker bara på barnen. Det kanske är bäst att vi bara berättar som det är istället..."
- "Dom mår bättre av att ingenting veta", säger per.
Louise suckar.
- "Dom kommer att märka det på julafton om inte annat. Gör vi inte någonting så kommer barnen inte få några julklappar, och det blir inte kul. Du vet lika bra som jag att vi inte har råd att köpa allting själva. Speciellt inte nu när du är sjukskriven."
- "Låt mig vara ifred!", väser Per, "Jag ska nog komma på någonting..."
Louise spenderar större delen av dagen nere i källaren. Barnen vet mycket väl om att dom inte får gå ner där. Varför? Det har dom aldrig fått veta. Dom är inte allt för gamla, men dom vet vad som händer om dom inte lyder Per och Louise order och direktiv.
Louise rusar upp och ner för trappan till källaren, bärandes på diverse handdukar, glas med vatten, tabletter och dylikt. Lise och Johan står i köket och tittar nyfiket på. Vad var det egentligen i källaren som dom inte fick se?
2010/12/01
Julkalender del 1 av 24.
Jag fick en släng av idioti och bestämde mig abrupt för att sätta min kreativa förmåga på prov och skriva en egen liten julkalender. Mycket nöje!
Tomten finns inte, del 1.
- "Vakna, vakna, vakna!"
Ljudet var olidligt. Per öppnar motvilligt sina ögon och ser det han var rädd för. Lise och Johan står vid sidan av sängen och hoppar.
- "Vakna dååå!", skriker dom i kör, "Ni måste vakna! Vet ni inte vilken dag det är idag?!"
Per puttar till sin fru Louise i sidan och grymtar till;
- "Älskling, det är din tur."
Per vänder sig om och klappar Louise över ryggen. Hon vill inte gå upp.
Han ryser till och befarar det värsta.
- "Nej du, Per, du får ta det.", svarar Louise, "Gå nu upp och gör frukost åt barnen. Jag har lagt deras julkalendrar under bänken i vardagsrummet."
Per lunkar upp. Köket ser ut som ett bombnedslag. Idén var ju bara att Per skulle bjuda hem chefen på en stillsam middag, men det var det sista som hände!
God mat och mycket dryck in på småtimmarna, och knappt någon sömn. Det var precis det som Per hade i ryggen just nu.
Med stapplande steg går han fram till bänken och puttar undan glas och tallrikar för att komma åt.
- "Pappa! Det är första december! Har du inte glömt någonting?!", skriker barnen.
- "Just det", tänker Per, samtidigt som han rör sig mot vardagsrummet. Han böjer sig ner för att ta fram julkalendrarna.
Men plötsligt knakar det till i ryggen och Per faller handlöst till golvet!
- "Aaaaj!", skriker Per. Han ligger och vrider sig av smärta.
Louise rusar ut i köket. Man kan inte ta miste om att hon var trött. Hon har fortfarande samma kläder på sig. Samma kläder som så fint hade burits dagen innan. En röd klänning som gick nästan hela vägen ner till fötterna. Den är fin.
Hon börjar skratta.
- "Förlåt älskling, jag kan inte hjälpa det, men du ser så fruktansvärt fånig ut!", får hon fram mellan skratten.
- "Stå inte bara där, ring ambulans!, skriker Per.
När familjen några timmar senare kommer hem från sjukhuset så kan Per knappt gå. Han har fått en skena över ryggen för att inte vrida och bända för mycket. Han ser lite ut som ringaren i Notre Dame.
Louise ler fortfarande, och allt hon kan tänka på är hur kusligt rolig Per hade sett ut samma morgon.
- "Är ni hungriga barn?" Louise tittar frågande på Lise och Johan.
- "Jaaa...", svarar dom.
Energin är nu borta, och barnen går stillsamt mot ytterdörren för att hjälpa Per och Louise in.
Området de bor i är väldigt lugnt och skönt. Det är inte många hus som ligger där och dom flesta hus är inte mer än ett par år gamla. Deras egna hus är blått, med vita knutar. Det står Persson på dörren.
Om det är någonting som Louise kan så är det att laga mat!
Till frukost serveras gröt, bacon, ägg, bröd, korv, köttbullar och amerikanska pannkakor. Och så självklart juice och mjölk att dricka.
- "Är nu tills ni spricker", säger Louise till barnen och tittar sedan på Per.
- "Det är omöjligt.", säger Per dystert.
Han har fått någon form utav vitamin-dryck för att få i sig det viktigaste.
- "Se så, var inte dyster", säger Louise, "Det är ju bara till i morgon när medicinen slutat verka."
- "Ja, och tur är väl det!", svarar Per.
Efter frukosten springer barnen in i vardagsrummet för att öppna första luckan i deras julkalender. Julkalender är en form utav tygmatta, med 48 små paket på, 24 till dem var. Lise och Johan sliter upp paketen med en etta på! Det är några bitar godis.
Klockan var redan 11 och barnen hade missat julkalendern på TV.
Louise berättade att det går i repris kl 19, och att dom inte behöver vara ledsna.
- "Men det är ju för fan då jag ska kolla på sporten!", väser Per.
- "Ta det nu lugnt, Per, du kan titta på sporten inne i sovrummet", svarar Louise.
Per mumlar någonting om att det alltid är han som ska anpassa sig... "Inte nog med att jag är skadad... Nej nej, nu får jag inte ens se på TV i mitt egna hus..."
För att beskriva per behövs nästan mer än ord. Han är en ganska bufflig person, om ni förstår vad jag menar, sådär riktigt stor, utan att vara tjock. Hans ansikte kamoufleras av ett tjock helskägg i färgerna brunt och grått, och det är nästan så att vi kan se ett par näshår sticka ut ur den breda näsan.
Per har alltid varit lite av den arge personen i familjen, medan Louise är raka motsatsen. Det var minsann inte ofta vi såg Louise arg eller ledsen. Men det fanns någonting där, någonting om enbart Louise visste om, och det var snart dags att berätta...
Tomten finns inte, del 1.
- "Vakna, vakna, vakna!"
Ljudet var olidligt. Per öppnar motvilligt sina ögon och ser det han var rädd för. Lise och Johan står vid sidan av sängen och hoppar.
- "Vakna dååå!", skriker dom i kör, "Ni måste vakna! Vet ni inte vilken dag det är idag?!"
Per puttar till sin fru Louise i sidan och grymtar till;
- "Älskling, det är din tur."
Per vänder sig om och klappar Louise över ryggen. Hon vill inte gå upp.
Han ryser till och befarar det värsta.
- "Nej du, Per, du får ta det.", svarar Louise, "Gå nu upp och gör frukost åt barnen. Jag har lagt deras julkalendrar under bänken i vardagsrummet."
Per lunkar upp. Köket ser ut som ett bombnedslag. Idén var ju bara att Per skulle bjuda hem chefen på en stillsam middag, men det var det sista som hände!
God mat och mycket dryck in på småtimmarna, och knappt någon sömn. Det var precis det som Per hade i ryggen just nu.
Med stapplande steg går han fram till bänken och puttar undan glas och tallrikar för att komma åt.
- "Pappa! Det är första december! Har du inte glömt någonting?!", skriker barnen.
- "Just det", tänker Per, samtidigt som han rör sig mot vardagsrummet. Han böjer sig ner för att ta fram julkalendrarna.
Men plötsligt knakar det till i ryggen och Per faller handlöst till golvet!
- "Aaaaj!", skriker Per. Han ligger och vrider sig av smärta.
Louise rusar ut i köket. Man kan inte ta miste om att hon var trött. Hon har fortfarande samma kläder på sig. Samma kläder som så fint hade burits dagen innan. En röd klänning som gick nästan hela vägen ner till fötterna. Den är fin.
Hon börjar skratta.
- "Förlåt älskling, jag kan inte hjälpa det, men du ser så fruktansvärt fånig ut!", får hon fram mellan skratten.
- "Stå inte bara där, ring ambulans!, skriker Per.
När familjen några timmar senare kommer hem från sjukhuset så kan Per knappt gå. Han har fått en skena över ryggen för att inte vrida och bända för mycket. Han ser lite ut som ringaren i Notre Dame.
Louise ler fortfarande, och allt hon kan tänka på är hur kusligt rolig Per hade sett ut samma morgon.
- "Är ni hungriga barn?" Louise tittar frågande på Lise och Johan.
- "Jaaa...", svarar dom.
Energin är nu borta, och barnen går stillsamt mot ytterdörren för att hjälpa Per och Louise in.
Området de bor i är väldigt lugnt och skönt. Det är inte många hus som ligger där och dom flesta hus är inte mer än ett par år gamla. Deras egna hus är blått, med vita knutar. Det står Persson på dörren.
Om det är någonting som Louise kan så är det att laga mat!
Till frukost serveras gröt, bacon, ägg, bröd, korv, köttbullar och amerikanska pannkakor. Och så självklart juice och mjölk att dricka.
- "Är nu tills ni spricker", säger Louise till barnen och tittar sedan på Per.
- "Det är omöjligt.", säger Per dystert.
Han har fått någon form utav vitamin-dryck för att få i sig det viktigaste.
- "Se så, var inte dyster", säger Louise, "Det är ju bara till i morgon när medicinen slutat verka."
- "Ja, och tur är väl det!", svarar Per.
Efter frukosten springer barnen in i vardagsrummet för att öppna första luckan i deras julkalender. Julkalender är en form utav tygmatta, med 48 små paket på, 24 till dem var. Lise och Johan sliter upp paketen med en etta på! Det är några bitar godis.
Klockan var redan 11 och barnen hade missat julkalendern på TV.
Louise berättade att det går i repris kl 19, och att dom inte behöver vara ledsna.
- "Men det är ju för fan då jag ska kolla på sporten!", väser Per.
- "Ta det nu lugnt, Per, du kan titta på sporten inne i sovrummet", svarar Louise.
Per mumlar någonting om att det alltid är han som ska anpassa sig... "Inte nog med att jag är skadad... Nej nej, nu får jag inte ens se på TV i mitt egna hus..."
För att beskriva per behövs nästan mer än ord. Han är en ganska bufflig person, om ni förstår vad jag menar, sådär riktigt stor, utan att vara tjock. Hans ansikte kamoufleras av ett tjock helskägg i färgerna brunt och grått, och det är nästan så att vi kan se ett par näshår sticka ut ur den breda näsan.
Per har alltid varit lite av den arge personen i familjen, medan Louise är raka motsatsen. Det var minsann inte ofta vi såg Louise arg eller ledsen. Men det fanns någonting där, någonting om enbart Louise visste om, och det var snart dags att berätta...
2010/11/22
To the edge of night.
"Home is behind, the world ahead.And there are many paths to tread.Through shadow, to the edge of night.Until the stars are all alight.Mist and shadow, cloud and shade.All shade fade, all shall fade."
Det är fint det!
2010/11/14
Tid - En fjärde dimension.
(Bloggat Från mobilen)
Jag vill tro att det finns en fjärde dimension. Jag vill ha möjligheten att veta att det finns en fjärde dimension, och gärna fler.
Varför sluta på fyra? Kanske är det bäst så, då utsvävningar utan grund oftast går på röven, och resulterar i någonting som kommer tillbaka mot dig i en fasansfull hastighet. Sträcka genom tid - som storhet den fjärde dimensionen.
Anledningen till att jag kom att tänka på tid är, som nämnt i tidigare inlägg, någonting jag egentligen har gott om men inte tar till vara på. Jag skjuter allting framför mig, och spenderar istället timmar framför TV'n, och datorn. (Eller Som nu, på tåget.)
Jag spenderar dock min resa brevid en söt flicka. Hoppas nu bara att hon är norska! Yeah, you heard!
Jag vill tro att det finns en fjärde dimension. Jag vill ha möjligheten att veta att det finns en fjärde dimension, och gärna fler.
Varför sluta på fyra? Kanske är det bäst så, då utsvävningar utan grund oftast går på röven, och resulterar i någonting som kommer tillbaka mot dig i en fasansfull hastighet. Sträcka genom tid - som storhet den fjärde dimensionen.
Anledningen till att jag kom att tänka på tid är, som nämnt i tidigare inlägg, någonting jag egentligen har gott om men inte tar till vara på. Jag skjuter allting framför mig, och spenderar istället timmar framför TV'n, och datorn. (Eller Som nu, på tåget.)
Jag spenderar dock min resa brevid en söt flicka. Hoppas nu bara att hon är norska! Yeah, you heard!
Published with Blogger-droid v1.6.5
2010/11/01
Konsten att skjuta upp saker.
För vissa är det svårt, för mig är det fruktansvärt enkelt.
Konsten att skjuta upp saker är en egen liten vetenskap. "Varför göra det idag när du kan skjuta upp det till i morgon?"
Jag är så fasansfullt dålig på att göra det jag borde göra, och faller lätt ner i roligare saker, så som att inmundiga alkoholhaltiga drycker och stjäla brandsläckare. Ja ni vet, det vanliga.
Vi skulle kunna se det ur den lates perspektiv. Jag är fruktansvärt lat, och det hjälper mig inte direkt att göra det som borde göras. Som nu till exempel. Jag har fortfarande inte gjort det som skall vara gjort till kl 12.30, men envisas fortfarande med att skriva om det på min blogg. Men det löser sig, det är ju bara 8 h arbete.
Den stora nackdelen med det hela är att det faktiskt hela tiden löser sig. Det har aldrig hänt att jag fått lida allt för mycket på grund av min lathet. Det enda som brukar hända är att jag får stressa ihjäl mig i sista minuten. Dagen innan julafton, VARJE dag.
Så, i väntan på att det ska gå riktigt på röven så att jag nån gång lär mig, kommer jag fortfarande sitta här och skriva på min blogg, och lukta på facebook.
Haha, såg just en rolig sak i stavningsprogrammet, när den tyckte facebook var felstavat. Se bifogad bild.
Konsten att skjuta upp saker är en egen liten vetenskap. "Varför göra det idag när du kan skjuta upp det till i morgon?"
Jag är så fasansfullt dålig på att göra det jag borde göra, och faller lätt ner i roligare saker, så som att inmundiga alkoholhaltiga drycker och stjäla brandsläckare. Ja ni vet, det vanliga.
Vi skulle kunna se det ur den lates perspektiv. Jag är fruktansvärt lat, och det hjälper mig inte direkt att göra det som borde göras. Som nu till exempel. Jag har fortfarande inte gjort det som skall vara gjort till kl 12.30, men envisas fortfarande med att skriva om det på min blogg. Men det löser sig, det är ju bara 8 h arbete.
Den stora nackdelen med det hela är att det faktiskt hela tiden löser sig. Det har aldrig hänt att jag fått lida allt för mycket på grund av min lathet. Det enda som brukar hända är att jag får stressa ihjäl mig i sista minuten. Dagen innan julafton, VARJE dag.
Så, i väntan på att det ska gå riktigt på röven så att jag nån gång lär mig, kommer jag fortfarande sitta här och skriva på min blogg, och lukta på facebook.
Haha, såg just en rolig sak i stavningsprogrammet, när den tyckte facebook var felstavat. Se bifogad bild.
 |
| Kul att stavningsprogrammet vill ändra facebook till Ankeborg. :) |
2010/10/19
Tack för allt du gjort, Kenneth Wallin!
Jag kände inte dig, men det du gjort och stått för kommer finnas hos mig för alltid.
Att frivilligt kämpa för att andra människor ska må bra, och för demokrati är stort.
Du är en inspirationskälla för oss alla.
Vila i frid, Kenneth Wallin, och TACK för din insats!
Att frivilligt kämpa för att andra människor ska må bra, och för demokrati är stort.
Du är en inspirationskälla för oss alla.
Vila i frid, Kenneth Wallin, och TACK för din insats!
2010/10/12
Mänskligheten begår kollektivt självmord.
Dinosaurierna dog ut på grund av en gigantisk meteor. Mänskligheten kommer att dö ut på grund av idioti.
Människor har tyvärr slutat bry sig. Så är det i alla fall om du frågar mig. Vi kan lägga all form utan politik åt sidan och koncentrera oss på mina åsikter och mina tankar för ett par minuter. Jag bryr mig inte om koldioxidutsläpp över huvud taget. I alla fall inte i det här inlägget.
Överallt ser jag människor som, enligt mig, beter sig dumt. Det kan handla om allt ifrån vanligt vett och hyffs, till en enkel sak som att tugga sin mat med munnen stängd. Vad hände med disciplin?
Det ska väl ändå inte vara som så att det enbart i försvarsmakten och på katolska skolor skall finnas disciplin? När jag var liten blev jag i princip utskälld när jag tuggade min mat med öppen mun. Det tycker jag är hur bra som helst. Det har ju bevisligen hjälp mig att bete mig bland folk.
Jag har i tidigare inlägg klagat på människor som tycks lagt grammatiken på hyllan och skiter fullständigt i det svenska språket. (Jag har också sagt att jag också gör fel, och inte alltid stavar rätt). Den enda nackdelen med att det svenska språket förändras med tiden är att det, enligt mig, ändras till det sämre. Konstiga förkortningar och slangord verkar vara varmt välkomna i SAOL.
Nej, jag säger inte att vi alla skall tala gammelsvenska och klä oss i folkdräkt, men det måste väl finnas gränser, regler och riktlinjer för vad som skall tas in i det svenska språket och inte?
Istället för att forma det svenska språket efter imbeciller till ungar, så kan vi väl forma ungarna efter det svenska språket?
Som jag antyder i rubriken så begår mänskligheten kollektivt självmord. Trenden går stadigt neråt, och frågar är var det kommer att sluta. Kan det gå så illa att vi till slut anser att grymtande är ett godkänt kommunikationsmedel?
Ja, varför inte? Trender är som sagt på väg åt fel håll, och det lär inte sluta nu. Människor kommer att krypa ihop mer och mer, och utav ren lathet sluta prata helt.
Människor har tyvärr slutat bry sig. Så är det i alla fall om du frågar mig. Vi kan lägga all form utan politik åt sidan och koncentrera oss på mina åsikter och mina tankar för ett par minuter. Jag bryr mig inte om koldioxidutsläpp över huvud taget. I alla fall inte i det här inlägget.
Överallt ser jag människor som, enligt mig, beter sig dumt. Det kan handla om allt ifrån vanligt vett och hyffs, till en enkel sak som att tugga sin mat med munnen stängd. Vad hände med disciplin?
Det ska väl ändå inte vara som så att det enbart i försvarsmakten och på katolska skolor skall finnas disciplin? När jag var liten blev jag i princip utskälld när jag tuggade min mat med öppen mun. Det tycker jag är hur bra som helst. Det har ju bevisligen hjälp mig att bete mig bland folk.
Jag har i tidigare inlägg klagat på människor som tycks lagt grammatiken på hyllan och skiter fullständigt i det svenska språket. (Jag har också sagt att jag också gör fel, och inte alltid stavar rätt). Den enda nackdelen med att det svenska språket förändras med tiden är att det, enligt mig, ändras till det sämre. Konstiga förkortningar och slangord verkar vara varmt välkomna i SAOL.
Nej, jag säger inte att vi alla skall tala gammelsvenska och klä oss i folkdräkt, men det måste väl finnas gränser, regler och riktlinjer för vad som skall tas in i det svenska språket och inte?
Istället för att forma det svenska språket efter imbeciller till ungar, så kan vi väl forma ungarna efter det svenska språket?
Som jag antyder i rubriken så begår mänskligheten kollektivt självmord. Trenden går stadigt neråt, och frågar är var det kommer att sluta. Kan det gå så illa att vi till slut anser att grymtande är ett godkänt kommunikationsmedel?
Ja, varför inte? Trender är som sagt på väg åt fel håll, och det lär inte sluta nu. Människor kommer att krypa ihop mer och mer, och utav ren lathet sluta prata helt.
 |
| http://www.joe-ks.com/archives_apr2006/EvolutionOfMan.jpg |
2010/10/05
Vågar du vara optimist?
Att hoppas och tro på saker är säkerligen enbart sunt för dig. Jag tror dock att jag aldrig kommer släppa min pessimism.
Varför tro på saker? Du blir ju bara besviken när det inte blir som du vill. Det är lite med den synen som jag ser på det. Klart jag hoppas på saker ibland, men jag föreställer mig alltid det värsta, enbart för att inte bli besviken eller förkrossad när det inte alls blir som jag tänkt mig, och sedan ligga där och böla likt ett barn som aldrig fick den där ponnyn på julafton.
Nu får ni inte tro att jag önskade mig en ponny när jag var liten... Eller, varför inte? Ni får tro vad ni vill. Jag bryr mig faktiskt inte!
Att ta ut segern i förskott är också en hemsk sak att göra. Att mer eller mindre gå ut och säga att SÅHÄR kommer det att bli, och sen skiter det sig. Så oerhört pinsamt.
Varför tro på saker? Du blir ju bara besviken när det inte blir som du vill. Det är lite med den synen som jag ser på det. Klart jag hoppas på saker ibland, men jag föreställer mig alltid det värsta, enbart för att inte bli besviken eller förkrossad när det inte alls blir som jag tänkt mig, och sedan ligga där och böla likt ett barn som aldrig fick den där ponnyn på julafton.
Nu får ni inte tro att jag önskade mig en ponny när jag var liten... Eller, varför inte? Ni får tro vad ni vill. Jag bryr mig faktiskt inte!
Att ta ut segern i förskott är också en hemsk sak att göra. Att mer eller mindre gå ut och säga att SÅHÄR kommer det att bli, och sen skiter det sig. Så oerhört pinsamt.
"Hur blev det med den där grejen du skulle på?"
"Jo men så att... Errm... Det... Njae, jag sket i det!"Känner ni igen er? Det gör inte jag! I alla fall inte längre.
 |
| http://molkan.se/wp-content/uploads/2009/11/crying-baby.jpg |
2010/10/03
En del av mig dog idag.
Att vakna trasig, ensam, och med en känsla att någon har bajsat mig i munnen, är någonting jag ser fram emot att sluta med. Jag får väl helt enkelt sluta vakna ensam. Skämt åsido...
Bakfylla är helvetets påfund, och det är ingenting jag tycker om. Jag tillhör dock den skaran människor som "aldrig mer ska dricka, men har glömt det till nästa helg".
Självdisciplin? Det har jag ingen. Eller, den är i alla fall väldigt svag. Det finns saker jag låter bli att göra, men det finns också saker jag gör, som jag inte borde göra.
Jag skulle kunna gräva ner mig och inte komma fram på ett par år. Det hade hjälpt. Mitt sinne hade dock fått sig en törn, och jag tror knappast att det hade hjälpt mig lika mycket som det stjälpt mig. Och ja, att gräva ner mig är en dålig metafor, och inget annat! :)
Jag borde istället skaffa mig det där som kallas självdisciplin och kanske bli gladare, piggare, och framför allt... Mindre bakfull.
På återseende kamrater.
Bakfylla är helvetets påfund, och det är ingenting jag tycker om. Jag tillhör dock den skaran människor som "aldrig mer ska dricka, men har glömt det till nästa helg".
Självdisciplin? Det har jag ingen. Eller, den är i alla fall väldigt svag. Det finns saker jag låter bli att göra, men det finns också saker jag gör, som jag inte borde göra.
Jag skulle kunna gräva ner mig och inte komma fram på ett par år. Det hade hjälpt. Mitt sinne hade dock fått sig en törn, och jag tror knappast att det hade hjälpt mig lika mycket som det stjälpt mig. Och ja, att gräva ner mig är en dålig metafor, och inget annat! :)
Jag borde istället skaffa mig det där som kallas självdisciplin och kanske bli gladare, piggare, och framför allt... Mindre bakfull.
På återseende kamrater.
2010/09/25
2010/09/20
SD i riksdan. Kan det bli mer rätt?
Det är inte mer än rätt att SD nu sitter i riksdan. 5,8% av människorna som röstat i Sverige verkar vilja ha det så. Så varför inte?
Jag stödjer inte Sverigedemokraternas politik, inte heller deras värderingar. Där emot så stödjer jag yttrandefrihet och rätten att tycka vad man vill. Främlingsfientligt eller inte.
Bara tanken på att utesluta ett parti på grund av dennes värderingar och tro, gör mig ont. Det gör ont i hela kroppen så fort jag tänker på det. Jag tycker som sagt att SD bedriver en riktigt konstig och vriden politik, men det spelar ingen roll vad jag tycker. Tillräckligt många människor håller tyvärr med dem, och på så sätt är det inte mer än rätt att dom har sina platser i riksdan. Synd bara att det blev en minoritetsriksdag.
Stå upp för vad ni tycker Sverige! Enligt icke relevanta undersökningar så finns det ett ganska stort hat mot invandrare i Sverige. Dock är vi svenskar alldeles för svenska för att våga erkänna detta. Tur är väl det. Annars hade ju SD fått ännu större mandat. Och det är ingenting som jag vill iaf. SD vill t.ex. se till att jag inte har något jobb om några år. Det suger.
Slutligen så vill jag bara säga åt människor att sluta hata att SD är i riksdan. Det är deras rätt. Hata istället deras politik och gör vad du kan för att knäcka dem!
Jag stödjer inte Sverigedemokraternas politik, inte heller deras värderingar. Där emot så stödjer jag yttrandefrihet och rätten att tycka vad man vill. Främlingsfientligt eller inte.
Bara tanken på att utesluta ett parti på grund av dennes värderingar och tro, gör mig ont. Det gör ont i hela kroppen så fort jag tänker på det. Jag tycker som sagt att SD bedriver en riktigt konstig och vriden politik, men det spelar ingen roll vad jag tycker. Tillräckligt många människor håller tyvärr med dem, och på så sätt är det inte mer än rätt att dom har sina platser i riksdan. Synd bara att det blev en minoritetsriksdag.
Stå upp för vad ni tycker Sverige! Enligt icke relevanta undersökningar så finns det ett ganska stort hat mot invandrare i Sverige. Dock är vi svenskar alldeles för svenska för att våga erkänna detta. Tur är väl det. Annars hade ju SD fått ännu större mandat. Och det är ingenting som jag vill iaf. SD vill t.ex. se till att jag inte har något jobb om några år. Det suger.
Slutligen så vill jag bara säga åt människor att sluta hata att SD är i riksdan. Det är deras rätt. Hata istället deras politik och gör vad du kan för att knäcka dem!
2010/09/16
WTF?!
 |
| http://www.svd.se/multimedia/dynamic/00626/baby2_626443b.jpg |
"Kvinnan födde barnet på toaletten trax innan landning och lämnade efter sig blodspår i flygstolen."Ref: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/mamman-till-flygplansbaby-hittad_5338031.svd
Tråkigt kall kvinna det där alltså! Jag menar, föda en unge på TOALETTEN för att sedan dumpa ungen i papperskorgen! "Dum di dam, det är säkert ingen som märker någonting." Jag trodde inte ens att höggravida kvinnor tilläts på flygplan.
Första gången jag läste om barnet så fick jag uppfattningen om att en kvinna dumpat sin unge i en papperkorg på flygplatsen. Det visade sig tydligen att jag hade otroligt fel!
Att föda ett barn på flygplanstoaletten för att sedan häva ner ungen i papperkorgen.
Jag kan dö nu. Nu har jag sett allt!
2010/09/15
Vad är normalt?
Frågan slog mig! Vad är normalt? Finns det någonting normalt? Och framför allt; vem bestämmer vad som är normalt och inte?
Jag har funderat lite kring dessa frågor och egentligen inte kommit fram till någonting konkret. Jag tänker mig att "normalt" är det som majoriteten av alla människor gör. Klär sig 51% av alla människor goth, så är det normalt. (Jag vet. Tacka gud att det inte är så!)
Där kan vi stanna. Vi kan nöja oss med att normalt är det majoriteten av alla människor gör. Men varför inte dra det till sin spets? Vad är normalt för dig som individ? Det måste ju finnas normer och värderingar som gör att du agerar, tänker och beter dig på ett speciellt sett. Medelsvensson eller inte.
Värderingar - grunden till allt. Vi kan säkert alla komma överens om att du på något sätt är styrd, och vinklad utav personer i din omgivning. Mamma, pappa, mormor, morfar, vänner etc. Jag menar, ta en så enkel sak som valet 2010. Det finns säkert ofantligt många människor - framför allt förstagångsröstare - som röstar som mamma eller pappa. Det känns väl säkert så.
I alla fall, så vänjer sig människor vid vissa normer och regler. Regler för hur "den normala människan" skall bete sig. Dessa vanor måste ju komma någonstans ifrån. Min gissning är föräldrarna. Det dröjer ju t.ex. några år innan du själv får välja vad du ska ha på dig. Och jag menar, det funkar ju med allt ifrån potatissäckar, till Ralph Lauren-polos i barnstorlekar.
För att summera saken, så finns det väl ingenting som är riktigt normalt. Inte ur kollektiv synpunkt i alla fall. Det som är normalt för dig är inte normalt för någon annan. Men vad spelar det för roll?
Jag har funderat lite kring dessa frågor och egentligen inte kommit fram till någonting konkret. Jag tänker mig att "normalt" är det som majoriteten av alla människor gör. Klär sig 51% av alla människor goth, så är det normalt. (Jag vet. Tacka gud att det inte är så!)
Där kan vi stanna. Vi kan nöja oss med att normalt är det majoriteten av alla människor gör. Men varför inte dra det till sin spets? Vad är normalt för dig som individ? Det måste ju finnas normer och värderingar som gör att du agerar, tänker och beter dig på ett speciellt sett. Medelsvensson eller inte.
Värderingar - grunden till allt. Vi kan säkert alla komma överens om att du på något sätt är styrd, och vinklad utav personer i din omgivning. Mamma, pappa, mormor, morfar, vänner etc. Jag menar, ta en så enkel sak som valet 2010. Det finns säkert ofantligt många människor - framför allt förstagångsröstare - som röstar som mamma eller pappa. Det känns väl säkert så.
I alla fall, så vänjer sig människor vid vissa normer och regler. Regler för hur "den normala människan" skall bete sig. Dessa vanor måste ju komma någonstans ifrån. Min gissning är föräldrarna. Det dröjer ju t.ex. några år innan du själv får välja vad du ska ha på dig. Och jag menar, det funkar ju med allt ifrån potatissäckar, till Ralph Lauren-polos i barnstorlekar.
För att summera saken, så finns det väl ingenting som är riktigt normalt. Inte ur kollektiv synpunkt i alla fall. Det som är normalt för dig är inte normalt för någon annan. Men vad spelar det för roll?
 |
| http://www.funnychill.com/files/weird-pictures/piercing-freak.jpg |
2010/09/14
Varför våldta det svenska språket?
En sak jag inte tycker om är människor som inte stavar rätt och inte verkar bry sig om dom gör det eller inte. För mig är dyslexi enbart en ursäkt för folk som är för lata för att stava rätt.
Missuppfatta mig rätt! Jag vet att dyslexi är en erkänd sjukdom, och det är ingenting jag skämtar om. I detta inlägget används det enbart som en dålig metafor.
Självklart skriver jag fel ibland. Jag är ingen supermänniska som tror mig kunna varenda ord i SAOL, eller som tror att jag aldrig stavar fel. Antagligen så stavar jag fel för ofta för mitt egna bästa. Skillnaden på mig och många andra är dock att jag bryr mig om att stava rätt! Jag tar gladeligen emot kommentarer och "pikar" som gör mig till en bättre stavare, och därmed en bättre människa.
Det gör ont hela vägen in i själen att se människor kasta ur sig meningslösa kommentarer och meningar helt utan struktur. Varför inte lära sig använda stor bokstav och punkt? Kommatecken är också någonting jag rekommenderar starkt!
En annan sak är särskrivningar. (Haha! Lite lustigt att ordet "särskrivningar" inte ligger inlagt i ordlistan på datorn.)
Kassa maskiner hit och blå bär dit. Jag vet inte med er, men för min egna del hade jag aldrig satt i mig blåa jordgubbar. Kanske hade suttit fint med en sjuk sköterska dock. Någon att pyssla om och mysa lite med. (Sjukdom garanterad!)
Det finns i alla fall lite rolig läsning och ett gäng roliga bilder på skrivihop.se.
Mycket nöje!
Missuppfatta mig rätt! Jag vet att dyslexi är en erkänd sjukdom, och det är ingenting jag skämtar om. I detta inlägget används det enbart som en dålig metafor.
Självklart skriver jag fel ibland. Jag är ingen supermänniska som tror mig kunna varenda ord i SAOL, eller som tror att jag aldrig stavar fel. Antagligen så stavar jag fel för ofta för mitt egna bästa. Skillnaden på mig och många andra är dock att jag bryr mig om att stava rätt! Jag tar gladeligen emot kommentarer och "pikar" som gör mig till en bättre stavare, och därmed en bättre människa.
Det gör ont hela vägen in i själen att se människor kasta ur sig meningslösa kommentarer och meningar helt utan struktur. Varför inte lära sig använda stor bokstav och punkt? Kommatecken är också någonting jag rekommenderar starkt!
- Hej! Hur är läget?
- jo det är bra sj?Ser ni felet? Det är dessvärre galet vanligt förekommande i konversationer. Speciellt på MSN. Nästan dags för bojkott av skitprogrammet?
En annan sak är särskrivningar. (Haha! Lite lustigt att ordet "särskrivningar" inte ligger inlagt i ordlistan på datorn.)
Kassa maskiner hit och blå bär dit. Jag vet inte med er, men för min egna del hade jag aldrig satt i mig blåa jordgubbar. Kanske hade suttit fint med en sjuk sköterska dock. Någon att pyssla om och mysa lite med. (Sjukdom garanterad!)
Det finns i alla fall lite rolig läsning och ett gäng roliga bilder på skrivihop.se.
Mycket nöje!
 |
| http://www.fmls.nu/imageserver/vad_sager_forskningen_om_dyslexi.jpg |
2010/09/13
Folkpartist? Javisst!
Jag sitter i skrivande stund och surfar runt på moderaternas och folkpartiets hemsidor. Folkpartiets utrikespolitik ligger mig nu varmt om hjärtat.
Jag kan inte annat än att le när jag läser folkpartiets utrikespolitik. Ett parti som vill att vi ska gå med i Nato. Ett parti som ser långsiktigt på Sveriges närvaro i Afghanistan. Ett parti som bryr sig om välfärd och infrastruktur i andra länder.
Dom skriver också vad dom redan har lyckats med. "Vi har redan: • fördubblat anslagen för internationella insatser.", är en del av vad som skrivs där. Äntligen! Ett parti som ger mig ett jobb!
I morgon blir det till att rösta på folkpartiet!
Vi vill:
• att Sverige ska gå över till euron så snart som möjligt. En folkomröstning om euron bör hållas under nästa mandatperiod.
• att demokratin ska vara det övergripande målet för biståndet.
• fortsätta reformeringen av FN. Diktaturer ska inte kunna blockera internationella insatser och åtgärdet vid humanitära och naturkatastofer.
• att Sverige ska gå med i Nato när det finns tillräckligt med stöd för detta.Sådär skriver folkpartiet på sin hemsida under rubriken Sverige i världen.
Jag kan inte annat än att le när jag läser folkpartiets utrikespolitik. Ett parti som vill att vi ska gå med i Nato. Ett parti som ser långsiktigt på Sveriges närvaro i Afghanistan. Ett parti som bryr sig om välfärd och infrastruktur i andra länder.
Dom skriver också vad dom redan har lyckats med. "Vi har redan: • fördubblat anslagen för internationella insatser.", är en del av vad som skrivs där. Äntligen! Ett parti som ger mig ett jobb!
I morgon blir det till att rösta på folkpartiet!
Get a own life, and leave mine alone.
F: Är det här verkligen nödvändigt?
S: Ja, annars hade jag väl inte gjort det?
F: Ah, så du är hemma?
S: Nej jag är en projektion av ditt samvete.
F: Är du hungrig eller?
S: Nej, jag äter för att jag inte redan är tillräckligt fet.
F: Vad gör du?
S: Pratar med dig?
F: Åh, lyssnar du på sån här musik?
S: Nej.
Alla dessa frågor. Dumma frågor. Frågor som förtjänar ett dumt svar. Skyll dig själv!
S: Ja, annars hade jag väl inte gjort det?
F: Ah, så du är hemma?
S: Nej jag är en projektion av ditt samvete.
F: Är du hungrig eller?
S: Nej, jag äter för att jag inte redan är tillräckligt fet.
F: Vad gör du?
S: Pratar med dig?
F: Åh, lyssnar du på sån här musik?
S: Nej.
Alla dessa frågor. Dumma frågor. Frågor som förtjänar ett dumt svar. Skyll dig själv!
2010/09/05
Skrattar bäst som hostar sist.
Förkyld till slut. Det händer inte ofta, men det händer när jag absolut inte vill.
This sucks!
This sucks!
Published with Blogger-droid v1.5.8
2010/09/04
Jag har en känsla...
Jag har en känsla. En främmande känsla. En blyg känsla. Likt en måne som försynt vågar sig fram mitt på ljusa dan.
Jag gillar inte sådana känslor. Känslor som är otroligt svåra att sätta fingret på, och som enligt mitt tycke är helt onödiga. Vad finns det för mening med känslor om man inte vet vad man känner?
Frågar ni mig, så tycker jag att vi ska förbjuda och bannlysa onödiga känslor, som bara är där, helt utan mening. Dom ligger där och lurar, trycker och skapar spänningar. Hånskrattandes och allmänt jobbiga.
Jag slängde en snabb tanke på om det kan ha att göra med min troligtvis kommande förkylning. Jag kan inte gladeligen säga att jag ser fram emot en helg fylld av abnormt stora halsmandlar och en hjärna fylld av snor. Nej nej, raka motsatsen. Det kommer bli lite av en misär. Frågan är som sagt om det är någon form utav förkylningskänsla jag har, och som jag inte kan sätta fingret på?
Jag kan sitta här och spekulera i all framtid, och lär inte komma fram till något direkt svar. Men jag tror däremot att jag kommer känna mig mycket bättre, om jag bara fastställer roten till min känsla.
Nu är frågan; ska jag nöja mig med att lura min hjärna och tro på att känslan är på grund av min stundande förkylning, eller ska jag leva i ovetskap och innerligt hoppas på att jag mår bättre i morgon?
Oavsett vilket så finns känslan där.
Jag tror jag tar den enkla utvägen idag. Jag tänker lita på min okunskap och lura mig själv att känslan beror på sjukdom, och att det säkert inte är någonting att bry sig om.
För övrigt så tycker stavningsprogrammet i textediteraren att ordet "ovetskap" är felstavat. Jag tänker dock inte ödsla tid i att ta reda på huruvida det är rätt eller inte. Så rebellisk är jag!
Jag gillar inte sådana känslor. Känslor som är otroligt svåra att sätta fingret på, och som enligt mitt tycke är helt onödiga. Vad finns det för mening med känslor om man inte vet vad man känner?
Frågar ni mig, så tycker jag att vi ska förbjuda och bannlysa onödiga känslor, som bara är där, helt utan mening. Dom ligger där och lurar, trycker och skapar spänningar. Hånskrattandes och allmänt jobbiga.
Jag slängde en snabb tanke på om det kan ha att göra med min troligtvis kommande förkylning. Jag kan inte gladeligen säga att jag ser fram emot en helg fylld av abnormt stora halsmandlar och en hjärna fylld av snor. Nej nej, raka motsatsen. Det kommer bli lite av en misär. Frågan är som sagt om det är någon form utav förkylningskänsla jag har, och som jag inte kan sätta fingret på?
Jag kan sitta här och spekulera i all framtid, och lär inte komma fram till något direkt svar. Men jag tror däremot att jag kommer känna mig mycket bättre, om jag bara fastställer roten till min känsla.
Nu är frågan; ska jag nöja mig med att lura min hjärna och tro på att känslan är på grund av min stundande förkylning, eller ska jag leva i ovetskap och innerligt hoppas på att jag mår bättre i morgon?
Oavsett vilket så finns känslan där.
Jag tror jag tar den enkla utvägen idag. Jag tänker lita på min okunskap och lura mig själv att känslan beror på sjukdom, och att det säkert inte är någonting att bry sig om.
För övrigt så tycker stavningsprogrammet i textediteraren att ordet "ovetskap" är felstavat. Jag tänker dock inte ödsla tid i att ta reda på huruvida det är rätt eller inte. Så rebellisk är jag!
2010/09/02
Ett spel värt att älska?
Varför spela levande och glad, när man helt virtuellt kan bemästra att ta sig fram i en värld av mörker och mystik?
"Med tät, svartvit, stumfilmsinspirerad estetik skapar det nedladdningsbara indiespelet Limbo något annorlunda och skrämmande. Det är strikt minimalism där kraftiga skuggor och dimmiga ljusstrålar ersätter musik och story. Lika stiliserad är spelmekaniken där man som en pojke – utan andra medel än att hoppa och greppa – rör sig och löser pussel i otäcka omgivningar, men lika ofta dör på makabra sätt. Den avskalade estetiken gör spelets crescendon desto mer effektfulla. Det är krampaktigt och kusligt ända till slutet, som tyvärr kommer alldeles för snabbt."Så skriver SvD.se om ett pusselspel gjort av Playdead/Microsoft. Jag känner på mig att det här är ett spel jag kan tänkas spela igenom ett antal gånger. Det mörka, det mystiska, det... det underbara!
Det här är ett spel jag kan lära mig att älska!
2010/08/21
Vem är Markus Kuyt Lindblad?
"118100 tror att Markus är en stilig och charmerande man.
Vi tror att han gillar att äta pizza och att hans stora dröm är att få spela in en egen film i Bollywood."
Det stämmer in till 100%!
Är kroppen ett tomt skal utan sin själ?
Jag gillar inte riktigt att se livet som en transportsträcka mellan födsel och död. Jag gillar inte att se det som en resa. Se det istället som en tillfällig existens. En förmån.
Det finns människor som inte gillar sitt liv på jorden. Människor som vill avsluta sina liv på det mest onaturliga sätt som vill. Genom självmord. En sak är säker, alla människor dör. Men varför avsluta en sådan stor förmån allt för tidigt? Vi borde vara glada för det vi har, och absolut glada för att vi fått chansen till vår existens här på jorden. Det finns ingen som vet vad vi skulle varit eller framförallt VAR vi skulle varit, om vi inte fanns i våra kroppar på denna planet. Vem vet? Vi hade kanske varit i en mycket bättre värld. En värld i fred och perfekt symbios. Men eftersom vi inte vet, så tycker jag det är onödigt att lägga tankekraft på dessa ting, och istället fokusera på det vi har.
Jag har själv ertappat mig själv med att klaga på mitt liv. Ibland är det i-landsproblem, ibland är det mycket värre än så, men jag har aldrig kommit på tanken att ta till avslut.
Det är aldrig roligt att dö. Det finns bara olika sätt att göra det. Personligen så är det en naturlig död som lockar mest.
Som sagt, så förstår jag verkligen inte människor som väljer en enkelt utväg när det är svårt. Nu ska jag inte säga att människor som tar livet av sig är fega kräk, som tar den lättaste utvägen. Jag förstår att det finns en anledning till självmordet, men är det verkligen värt det? Du löser inga problem genom att avsluta ditt liv. Du lämnar enbart dina nära och kära i ett krossat tillstånd och sorg.
Sammanfattningen är ganska enkel. Ta tillvara på det du har, och älska det för vad det är. Det kommer att ta slut, på ett eller annat sätt, så gör det bästa utav det, under tiden det tar att komma dit.
Det finns människor som inte gillar sitt liv på jorden. Människor som vill avsluta sina liv på det mest onaturliga sätt som vill. Genom självmord. En sak är säker, alla människor dör. Men varför avsluta en sådan stor förmån allt för tidigt? Vi borde vara glada för det vi har, och absolut glada för att vi fått chansen till vår existens här på jorden. Det finns ingen som vet vad vi skulle varit eller framförallt VAR vi skulle varit, om vi inte fanns i våra kroppar på denna planet. Vem vet? Vi hade kanske varit i en mycket bättre värld. En värld i fred och perfekt symbios. Men eftersom vi inte vet, så tycker jag det är onödigt att lägga tankekraft på dessa ting, och istället fokusera på det vi har.
Jag har själv ertappat mig själv med att klaga på mitt liv. Ibland är det i-landsproblem, ibland är det mycket värre än så, men jag har aldrig kommit på tanken att ta till avslut.
Det är aldrig roligt att dö. Det finns bara olika sätt att göra det. Personligen så är det en naturlig död som lockar mest.
Som sagt, så förstår jag verkligen inte människor som väljer en enkelt utväg när det är svårt. Nu ska jag inte säga att människor som tar livet av sig är fega kräk, som tar den lättaste utvägen. Jag förstår att det finns en anledning till självmordet, men är det verkligen värt det? Du löser inga problem genom att avsluta ditt liv. Du lämnar enbart dina nära och kära i ett krossat tillstånd och sorg.
Sammanfattningen är ganska enkel. Ta tillvara på det du har, och älska det för vad det är. Det kommer att ta slut, på ett eller annat sätt, så gör det bästa utav det, under tiden det tar att komma dit.
2010/08/17
Primära emotioner.
Just nu är det tungt. Jag borde vara hur glad som helst, och hoppa upp och ner av lycka. Men nej. Jag vågar inte. Vad är en bal på slottet?
Som precis sagts så borde jag vara hur glad och lycklig som helst. Känslan jag har borde rendera i ren och skär lycka. Men varför är det inte så? Jag tror att jag är för feg för att våga känna de saker jag borde känna. Svenskan är just nu osammanhängande och konstig! :P
Känslan av kärlek är viktig. Känslan av att älska är viktig. Dock är känslan av att känna sig älskad ännu viktigare. Att känna sig omtyckt och att någon bryr sig om en. Som mer än en familjemedlem eller dylikt.
Jag känner just nu oro för att mina känslor är obesvarade och att jag inte borde känna det jag känner. Det hade varit så mycket lättare att bara släppa det och gå vidare. Men gör jag det så kommer jag nog aldrig att känna den äkta känslan. Den känslan jag vill känna just nu.
Varför försöka om det bara skiten sig i slutändan? Allting tar slut. Varför ens påbörja det? Svaret är enkelt. Det spelar ingen roll hur det tar slut, eller när det tar slut. Huvudsaken är att man har haft sjukt kul under tiden. Klart det känns och gör ont när det avslutas på ett otrevligt sätt, men resan dit kan ändå vara underbar.
Borde jag ta tjuren vid hornen och bara göra det? "Gör det, gör det, gör det", som en känd seriemördare en gång sa.
Ja, kanske. Varför inte egentligen? Jag har inte så jättemycket att förlora på att försöka. Kanske mister en nyfunnen vän, men är det inte värt det?
Det återstår att se.
Som precis sagts så borde jag vara hur glad och lycklig som helst. Känslan jag har borde rendera i ren och skär lycka. Men varför är det inte så? Jag tror att jag är för feg för att våga känna de saker jag borde känna. Svenskan är just nu osammanhängande och konstig! :P
Känslan av kärlek är viktig. Känslan av att älska är viktig. Dock är känslan av att känna sig älskad ännu viktigare. Att känna sig omtyckt och att någon bryr sig om en. Som mer än en familjemedlem eller dylikt.
Jag känner just nu oro för att mina känslor är obesvarade och att jag inte borde känna det jag känner. Det hade varit så mycket lättare att bara släppa det och gå vidare. Men gör jag det så kommer jag nog aldrig att känna den äkta känslan. Den känslan jag vill känna just nu.
Varför försöka om det bara skiten sig i slutändan? Allting tar slut. Varför ens påbörja det? Svaret är enkelt. Det spelar ingen roll hur det tar slut, eller när det tar slut. Huvudsaken är att man har haft sjukt kul under tiden. Klart det känns och gör ont när det avslutas på ett otrevligt sätt, men resan dit kan ändå vara underbar.
Borde jag ta tjuren vid hornen och bara göra det? "Gör det, gör det, gör det", som en känd seriemördare en gång sa.
Ja, kanske. Varför inte egentligen? Jag har inte så jättemycket att förlora på att försöka. Kanske mister en nyfunnen vän, men är det inte värt det?
Det återstår att se.
2010/08/16
Bilder flygvapenmuséet Linköping.
 |
| Basker. |
 |
| Snygg inredning! |
 |
| Vissa säger det var bättre förr. Jag håller inte med. |
 |
| JAS 39 Gripen |
 |
| P-51 Mustang |
 |
| Tittut! |
2010/08/15
En mobil värld utan dess like. (Med reservation för stavfel).
itter just nu på ett tåg, någonatans mellan Skövde och Katrineholm.
Hjälpmedel för att underlätta resan: Öl, musik, facebook i mobilen och min nyfunna vän "Blogger-droid", som än så länge verkar vara en relativt bra app för att spontant slänga upp mina lätt meningslösa skriverier på internet.
Vissa anser att vi lever i en underbar värld, andra raka motsatsen.
Jag tillhör den tappra skara som genuint uppskattar dagens teknik och en känsla av att alltid kunna bli kontaktad av diverse telefonförsäljare och dylikt.
Tänk er själva att sitta i ett tält i utkanten av lång borta, bli uppringd på mobilen och avsluta kvällen med att köpa någonting du inte behöver, för pengar du inte har. Vad finns det att inte gilla? :-)
I Sverige lever de flesta i en perfekt värld, utan krig och oroligheter. Dock kan vi alltid få det lite bättre. Pengar, kärlek och ytligt fysiska egenskaper är väl det endasom räknas. Eller?
Själv sitter jag med 12 lottorader i plånboken, och bara hoppas och ber om att få vinna drömvinsten. I alla fall en gång...
Hjälpmedel för att underlätta resan: Öl, musik, facebook i mobilen och min nyfunna vän "Blogger-droid", som än så länge verkar vara en relativt bra app för att spontant slänga upp mina lätt meningslösa skriverier på internet.
Vissa anser att vi lever i en underbar värld, andra raka motsatsen.
Jag tillhör den tappra skara som genuint uppskattar dagens teknik och en känsla av att alltid kunna bli kontaktad av diverse telefonförsäljare och dylikt.
Tänk er själva att sitta i ett tält i utkanten av lång borta, bli uppringd på mobilen och avsluta kvällen med att köpa någonting du inte behöver, för pengar du inte har. Vad finns det att inte gilla? :-)
I Sverige lever de flesta i en perfekt värld, utan krig och oroligheter. Dock kan vi alltid få det lite bättre. Pengar, kärlek och ytligt fysiska egenskaper är väl det endasom räknas. Eller?
Själv sitter jag med 12 lottorader i plånboken, och bara hoppas och ber om att få vinna drömvinsten. I alla fall en gång...
Published with Blogger-droid v1.5.2
2010/08/14
Rekrytering inom FM.
Jag är precis hemkommen ifrån Laholm där jag givit min dag åt att rekrytera för försvarsmakten. Det har varit kul! Dock lite lite folk på mässan.
Det är inte varje dag jag får chansen att berätta för allmänheten att militär är världens bästa jobb. Okey, nu vet jag med mig att det finns tusentals människor som skulle halshugga människor som sa mindre saker, men det bortser vi ifrån idag tycker jag.
Det har varit många intresserade människor, och barn/ungdomar som klättrat runt på och i våra fina fordon. Vi hade med oss en st personterrängbil 6 (Galten), och en st pansarterrängbil 203 A (Patria).
Vädret var inte riktigt vad jag hade hoppats på, fastän det sprack upp lite då och då. Det har varit kvavt och varmt. Då var det väl tur att solen inte tittade fram allt för mycket, för då hade jag väl smält. :)
Oavsett vilket, så kommer det läggas upp bilder på bloggen ikväll!
På återseende!
Det är inte varje dag jag får chansen att berätta för allmänheten att militär är världens bästa jobb. Okey, nu vet jag med mig att det finns tusentals människor som skulle halshugga människor som sa mindre saker, men det bortser vi ifrån idag tycker jag.
Det har varit många intresserade människor, och barn/ungdomar som klättrat runt på och i våra fina fordon. Vi hade med oss en st personterrängbil 6 (Galten), och en st pansarterrängbil 203 A (Patria).
Vädret var inte riktigt vad jag hade hoppats på, fastän det sprack upp lite då och då. Det har varit kvavt och varmt. Då var det väl tur att solen inte tittade fram allt för mycket, för då hade jag väl smält. :)
Oavsett vilket, så kommer det läggas upp bilder på bloggen ikväll!
På återseende!
Döm mig inte, jag hade tråkigt.
Såhär går det när jag har tråkigt mitt i natten.
Kommentarerna gäller en väldigt sensuell bild som "Elin" lagt upp på Facebook.
Kommentarerna gäller en väldigt sensuell bild som "Elin" lagt upp på Facebook.
2010/08/10
2010/08/09
Kommer jag dö i krig i onödan?
Diskussionen är oundviklig. Det spelar ingen större roll var jag befinner mig. Denna fråga kommer alltid att finnas väldigt nära till hands. Varför vill du åka till Afghanistan?
Jag har mött människor som stödjer denna fråga, och jag har mött människor som är helt emot den. Det har väl funnits en och annan person som stått i mitten utan något egentligt tycke i frågan.
De personer jag tycker det är roligast att diskutera med är - självklart - de personer som är helt emot det. Jag gillar att diskutera och argumentera för min sak, och det jag tror på. Sen kan ju det gå till överstyr det också. Det finns, enligt mig, inget jobbigare än allt för envetna människor, som istället för att lyssna på mina argument, är för inbitna i sitt egna tycke att de knappt lyssnar på vad jag har att säga. Och ändå ska de starta en diskussion om frågan.
Själv tillhör jag den skara människor som tror på att vi verkligen gör en skillnad i Afghanistan. Att lokalbefolkningen och styret i Afghanistan VILL ha oss där. Att dom känner sig hjälpta och visar oss sin uppskattning. Jag har pratat med ett par vänner som varit ute, och de har gett mig uppfattningen om att det är så att invånarna i Afghanistan verkligen tycker om att vi är där. Sen finns det självklart de som inte gillar det. Men så är det alltid. Majoriteten verkar i alla fall tycka om det. Det är uppfattningen jag har fått.
Risken att bli dödad är en överhängande risk i Afghanistan. Det är någonting vi får väldigt klart för oss innan vi åker ut. Tänker vi efter så är det ett krig vi åker ut till. Det är ganska lätt att komma ifrån den tanken och tänka att det "bara är ett jobb", men jag tror att det är väldigt viktigt att förstå vad det egentligen är. Fredsbevarande - som det så vackert heter - eller inte, så är det ändå ett otroligt farligt jobb.
Ni har ingenting där att göra! - Ord som dessvärre känns ganska vanliga i dagsläget. I alla fall bland de personer jag har umgåtts med. Självklart har alla människor rätt till sin egna åsikt, men det finns vissa saker som dessa människor inte förstår.
Det är ju inte Sverige själva som bestämt att vi ska åka till Afghanistan. Det är ju inget beslut som Sverige tar. Sverige är - som jag hoppas samtliga är medvetna om - medlemmar i FN. Afghanistan har bett om hjälp från FN, och FN skickar Sverige. I det stora hela så är det väl så det funkar. Eller?
Där tycker jag att FN är en bra organisation. Är ni medlemmar och vill ha hjälp när ni behöver det, så får ni banne mig se till att hjälpa till när andra behöver det. Bra och sund inställning om du frågar mig.
Slutligen så vill jag bara återigen säga att jag stödjer utlandsmissioner över lag, och längtar till jag själv får åka ut. Att känna att jag hjälper människor, och förhoppningsvis få deras uppskattning. Att känna den tillhörighet och den tillit du får i en grupp på ett sådant jobb. Det sägs bli som en familj som du älskar. Älskar nästan mer än din "vanliga" familj. Det är någonting jag ser fram emot.
Jag har mött människor som stödjer denna fråga, och jag har mött människor som är helt emot den. Det har väl funnits en och annan person som stått i mitten utan något egentligt tycke i frågan.
De personer jag tycker det är roligast att diskutera med är - självklart - de personer som är helt emot det. Jag gillar att diskutera och argumentera för min sak, och det jag tror på. Sen kan ju det gå till överstyr det också. Det finns, enligt mig, inget jobbigare än allt för envetna människor, som istället för att lyssna på mina argument, är för inbitna i sitt egna tycke att de knappt lyssnar på vad jag har att säga. Och ändå ska de starta en diskussion om frågan.
Själv tillhör jag den skara människor som tror på att vi verkligen gör en skillnad i Afghanistan. Att lokalbefolkningen och styret i Afghanistan VILL ha oss där. Att dom känner sig hjälpta och visar oss sin uppskattning. Jag har pratat med ett par vänner som varit ute, och de har gett mig uppfattningen om att det är så att invånarna i Afghanistan verkligen tycker om att vi är där. Sen finns det självklart de som inte gillar det. Men så är det alltid. Majoriteten verkar i alla fall tycka om det. Det är uppfattningen jag har fått.
Risken att bli dödad är en överhängande risk i Afghanistan. Det är någonting vi får väldigt klart för oss innan vi åker ut. Tänker vi efter så är det ett krig vi åker ut till. Det är ganska lätt att komma ifrån den tanken och tänka att det "bara är ett jobb", men jag tror att det är väldigt viktigt att förstå vad det egentligen är. Fredsbevarande - som det så vackert heter - eller inte, så är det ändå ett otroligt farligt jobb.
Ni har ingenting där att göra! - Ord som dessvärre känns ganska vanliga i dagsläget. I alla fall bland de personer jag har umgåtts med. Självklart har alla människor rätt till sin egna åsikt, men det finns vissa saker som dessa människor inte förstår.
Det är ju inte Sverige själva som bestämt att vi ska åka till Afghanistan. Det är ju inget beslut som Sverige tar. Sverige är - som jag hoppas samtliga är medvetna om - medlemmar i FN. Afghanistan har bett om hjälp från FN, och FN skickar Sverige. I det stora hela så är det väl så det funkar. Eller?
Där tycker jag att FN är en bra organisation. Är ni medlemmar och vill ha hjälp när ni behöver det, så får ni banne mig se till att hjälpa till när andra behöver det. Bra och sund inställning om du frågar mig.
Slutligen så vill jag bara återigen säga att jag stödjer utlandsmissioner över lag, och längtar till jag själv får åka ut. Att känna att jag hjälper människor, och förhoppningsvis få deras uppskattning. Att känna den tillhörighet och den tillit du får i en grupp på ett sådant jobb. Det sägs bli som en familj som du älskar. Älskar nästan mer än din "vanliga" familj. Det är någonting jag ser fram emot.
2010/08/08
Upptagen som alltid!
Det är svårt att hinna med det här med bloggande. Hinna skriva här, OCH ha ett någorlunda socialt liv. hur går det ihop?
Jag sitter just nu och kollar på filmen The greatest game ever played. Riktigt bra film faktiskt. Jag har sett den ett par gången innan, men blev ändå glatt överraskad när jag zappade fram den på TV'n. Det är i slutklämmen av filmen, men jag tänker inte berätta vad som händer, då någon av er kanske inte sett filmen, och det är ju någonting jag starkt rekommenderar er att göra!
Se den! :)
Helgen har varit kantat av roligheter faktiskt. Startade med en utgång på fredagen faktiskt. Tillsammans med m in mor och hennes vänner begav vi oss - efter en förfest hos Bengt - till Hard Rock Café på Avenyn, och sedan vidare till Gretas. Stanna dock inte särskillt länge på Gretas då vi kom dit kl 02.30, och både jag och mor min var ganska sugna på att gå hem och lägga oss. Men lite dans blev det iaf! :)
Jaja, nu ska jag kolla klart på filmen! På återseende!
Jag sitter just nu och kollar på filmen The greatest game ever played. Riktigt bra film faktiskt. Jag har sett den ett par gången innan, men blev ändå glatt överraskad när jag zappade fram den på TV'n. Det är i slutklämmen av filmen, men jag tänker inte berätta vad som händer, då någon av er kanske inte sett filmen, och det är ju någonting jag starkt rekommenderar er att göra!
"Near the turn of the twentieth century, young Harry Vardon becomes a champion golfer but learns that his amazing skill is no match for the class boundaries that exclude him from "gentlemanly" English society. A dozen years later, a young American, Francis Ouimet, fights against the same prejudice, as well as his own father's disdain, for a chance to participate in the U.S. Open against his idol -- Harry Vardon. The struggles of both men for acceptance provides the background for an amazing contest of skills."
 |
| http://www.imdb.com/title/tt0388980/ |
Se den! :)
Helgen har varit kantat av roligheter faktiskt. Startade med en utgång på fredagen faktiskt. Tillsammans med m in mor och hennes vänner begav vi oss - efter en förfest hos Bengt - till Hard Rock Café på Avenyn, och sedan vidare till Gretas. Stanna dock inte särskillt länge på Gretas då vi kom dit kl 02.30, och både jag och mor min var ganska sugna på att gå hem och lägga oss. Men lite dans blev det iaf! :)
Jaja, nu ska jag kolla klart på filmen! På återseende!
2010/08/05
Smart flicka?
Talade med en vän på MSN idag och jag tycker att kommentaren är värd att nämnas.
Detta är en diskussion angående gruppering av liknande rutor nere vid startmenyn.
"för min dator är så liten" :)
Detta är en diskussion angående gruppering av liknande rutor nere vid startmenyn.
"för min dator är så liten" :)
HOFFMAESTRO - So You Do
They call me Slimi Jimi Bubby Boy and I mess with my friends a lot
But that's just because I dig them so damn bad and I clown when I smoke my pot (Yeah)
Together we done so much fun shit in our days I don't remember the half
But that's just because little baby girl most of the time I was drunk of my ass
(But that's just because little baby girl most of the time I was drunk of my ass)
And if you wanna hear the rest baby listen to the story as it goes on
I sing it to you nice cause I wanna slice really like your eyes, Can I come along
(I sing it to you nice cause I wanna slice really like your eyes, Can I come along)
And if you want me to be real deep, I'll hook you up with some poetry
Roses are red and violets are blue
They both look pretty good baby girl but then so do you
(I said, they both look pretty good baby girl but then so do you)
Old girls that I used to see try to mess up all my flow
But these ladies are on some very thin ice cause I am on a fucking roll (Yeah)
And I don't care by the stress they cause and that's the damn truth my friend
See the fact that they just can have my ass back is about to come over them
(See the fact that they just can have my ass back is about to come over them)
I don't mean to sound cocky or nothing but that just the way I feel
If I sing my little song would you follow me home its not wrong and that's for real
(If I sing my little song would you follow me home its not wrong and that's for real)
And if you want me to be real deep, I'll hook you up with some poetry
The mountains are white and the ocean is blue
They both look pretty good baby girl but then so do you
(I said, they both look pretty good baby girl but then so do you)
Even though I know we can't be our sun on set
You're simply the best thing I never had
Oh, baby girl won't you spread your thighs for me
I go by the name of Jerry Hoff and I wanna be your friend not your enemy
And if you want me to be real deep (Yeah)
I'll hook you up with some poetry
The fields are green and the skies are blue
They both look pretty good Baby Girl but then so do you
(I said, they both look pretty good Baby Girl but then so do you)
(I said, they both look pretty good Baby Girl but then so do you)
I need you baby to stay by my side
I go by the name of Slimi Jimi, baby girl i can let you ride and sleep inside in the night (Hey)
But that's just because I dig them so damn bad and I clown when I smoke my pot (Yeah)
Together we done so much fun shit in our days I don't remember the half
But that's just because little baby girl most of the time I was drunk of my ass
(But that's just because little baby girl most of the time I was drunk of my ass)
And if you wanna hear the rest baby listen to the story as it goes on
I sing it to you nice cause I wanna slice really like your eyes, Can I come along
(I sing it to you nice cause I wanna slice really like your eyes, Can I come along)
And if you want me to be real deep, I'll hook you up with some poetry
Roses are red and violets are blue
They both look pretty good baby girl but then so do you
(I said, they both look pretty good baby girl but then so do you)
Old girls that I used to see try to mess up all my flow
But these ladies are on some very thin ice cause I am on a fucking roll (Yeah)
And I don't care by the stress they cause and that's the damn truth my friend
See the fact that they just can have my ass back is about to come over them
(See the fact that they just can have my ass back is about to come over them)
I don't mean to sound cocky or nothing but that just the way I feel
If I sing my little song would you follow me home its not wrong and that's for real
(If I sing my little song would you follow me home its not wrong and that's for real)
And if you want me to be real deep, I'll hook you up with some poetry
The mountains are white and the ocean is blue
They both look pretty good baby girl but then so do you
(I said, they both look pretty good baby girl but then so do you)
Even though I know we can't be our sun on set
You're simply the best thing I never had
Oh, baby girl won't you spread your thighs for me
I go by the name of Jerry Hoff and I wanna be your friend not your enemy
And if you want me to be real deep (Yeah)
I'll hook you up with some poetry
The fields are green and the skies are blue
They both look pretty good Baby Girl but then so do you
(I said, they both look pretty good Baby Girl but then so do you)
(I said, they both look pretty good Baby Girl but then so do you)
I need you baby to stay by my side
I go by the name of Slimi Jimi, baby girl i can let you ride and sleep inside in the night (Hey)
Det börjar närma sig!
Så var packningen, städningen och sängdemonteringen klar.
Eftersom vi ska få nya fräscha sängar så har jag nu demonterat och burit ut sängarna i trapphuset. När jag flyttade sängarna så passade jag på att dammsuga under dem, då det hade samlats en armé av damråttor!
Det slutade med att jag nu har dammsugit, våttorkat och skurat alla golv! Duktig jag är va?
Jag har också satt mig vid min stationära dator inne på mitt rum. Det tog ett tag att gräva fram den under alla papper, men nu är det riktigt rent och snyggt. Det gillas!
Nu vet jag dock inte vad jag ska göra. Jag borde sova, men det är ju tråkigt. Jag får väl spela ett spel eller någonting istället!
På återseende!
Eftersom vi ska få nya fräscha sängar så har jag nu demonterat och burit ut sängarna i trapphuset. När jag flyttade sängarna så passade jag på att dammsuga under dem, då det hade samlats en armé av damråttor!
Det slutade med att jag nu har dammsugit, våttorkat och skurat alla golv! Duktig jag är va?
Jag har också satt mig vid min stationära dator inne på mitt rum. Det tog ett tag att gräva fram den under alla papper, men nu är det riktigt rent och snyggt. Det gillas!
Nu vet jag dock inte vad jag ska göra. Jag borde sova, men det är ju tråkigt. Jag får väl spela ett spel eller någonting istället!
På återseende!
Mat för den dumma?
Jag ska till Linköping och gå några kurser under tre veckor, och kommer då inte vara i Halmstad en enda gång. Därför skrapade jag ihop det sista jag hade i kylen och slängde ihop någonting av det.
Tagliatelle a la Lindblad
Fyra "knutar" tagliatelle
Köttfärs
Majs
Tacosås
Ketchup
Salt och peppar
Släng ihop skiten och ät! Smaklig måltid!
Tagliatelle a la Lindblad
Fyra "knutar" tagliatelle
Köttfärs
Majs
Tacosås
Ketchup
Salt och peppar
Släng ihop skiten och ät! Smaklig måltid!
Det började bra.
Det började bra, sen gick det utför.
Vad som började som en helt oskyldig kräftskiva slutade i en taxiresa med hemkomst runt 04.
Vad som började som en helt oskyldig kräftskiva slutade i en taxiresa med hemkomst runt 04.
 |
| Bergmark hade den finaste hatten |
 |
| Därför fick Bergmark dricka öl! |
 |
| Tur att någon är glad iaf! Om än ur fokus! |
 |
| Det blev en del folk till slut! |
 |
| Som ni ser |
 |
| Bra på lyset! :) |
2010/08/04
Vad är grillning utan striptease?
Som rubriken beskriver; vad är grillning utan striptease? Det är någonting jag länge undrar, och också någonting jag inte kommer att få svar på ikväll.
Ikväll ska vi grilla. Samtliga i klassen. Efter detta blir det kräftor! Kräftor är så förbannat gott! Och finns det någonting mysigare än grillning och kräftskiva? Svaret är ja.
Jag kan tänka på tusen saker som är mysigare att grilla, men varför förstöra eran kväll med att lista det?
Idag har jag putsat ETT fönster. Det tog snudd inpå 25 minuter. Jag putsade utsidan och insidan, och förstod verkligen inte varför det inte blev renare. Sen upptäckte jag att man kan öppna fönstret i två delar och liksom komma in MELLAN fönsterskivorna. Kan ni tänka er hur mycket damm och smuts som samlats där för att hänga med persiennen?
Oavsett vilket så lär det dröja ett par månader innan jag är klar med samtliga fönster. Jag har nämligen monterat två st lampor med lagom placering så att jag inte kan öppna två utav fönsterna och måste därmed skruva ner lamporna. Och det har jag ingen lust med. Inte än på ett tag!
Ikväll ska vi grilla. Samtliga i klassen. Efter detta blir det kräftor! Kräftor är så förbannat gott! Och finns det någonting mysigare än grillning och kräftskiva? Svaret är ja.
Jag kan tänka på tusen saker som är mysigare att grilla, men varför förstöra eran kväll med att lista det?
Idag har jag putsat ETT fönster. Det tog snudd inpå 25 minuter. Jag putsade utsidan och insidan, och förstod verkligen inte varför det inte blev renare. Sen upptäckte jag att man kan öppna fönstret i två delar och liksom komma in MELLAN fönsterskivorna. Kan ni tänka er hur mycket damm och smuts som samlats där för att hänga med persiennen?
Oavsett vilket så lär det dröja ett par månader innan jag är klar med samtliga fönster. Jag har nämligen monterat två st lampor med lagom placering så att jag inte kan öppna två utav fönsterna och måste därmed skruva ner lamporna. Och det har jag ingen lust med. Inte än på ett tag!
Kameran beställd!
Jag var nere på Halmstads trånga gator i centrum, och fick till min besvikelse reda på att kameran med 18-135 mm glugg är restad hos leverantör. OnOff räddade dock min dag.
Med gråten tryckades i halsen så strosade jag långsamt hem igen. Jag trodde inte det var sant. Skulle jag inte få köpa min kamera NU?! Ivrig som jag är så har jag otroligt svårt att vänta på saker. Det kan ibland vara lite av ett problem, men det brukar oftast lösa sig.
Som sagt, OnOff räddade min dag. Jag surfade in på deras hemsida på mobilen och såg ett intressant paket med Canon EOS 550D 18-55 mm, och ett extra Tamron 18-200 mm för enbart 9880 kr! Sen var jag ju tvungen att köpa till minneskort och väska såklart. Det är ett måste. Slutsumman landade på 10'604 kr, och det är jag helnöjd med!
Kul att det ser ut att man kan returnera frakten förresten! :)
Jag kommer slänga upp en massa bilder så fort jag får kameran (2-4 arbetsdagar skulle det ta, så förhoppningsvis får jag den på fredag. Annars blir det till nästa helg.).
På återseende!
Med gråten tryckades i halsen så strosade jag långsamt hem igen. Jag trodde inte det var sant. Skulle jag inte få köpa min kamera NU?! Ivrig som jag är så har jag otroligt svårt att vänta på saker. Det kan ibland vara lite av ett problem, men det brukar oftast lösa sig.
Som sagt, OnOff räddade min dag. Jag surfade in på deras hemsida på mobilen och såg ett intressant paket med Canon EOS 550D 18-55 mm, och ett extra Tamron 18-200 mm för enbart 9880 kr! Sen var jag ju tvungen att köpa till minneskort och väska såklart. Det är ett måste. Slutsumman landade på 10'604 kr, och det är jag helnöjd med!
Kul att det ser ut att man kan returnera frakten förresten! :)
Jag kommer slänga upp en massa bilder så fort jag får kameran (2-4 arbetsdagar skulle det ta, så förhoppningsvis får jag den på fredag. Annars blir det till nästa helg.).
På återseende!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)