Är kroppen ett tomt skal utan sin själ?

Jag gillar inte riktigt att se livet som en transportsträcka mellan födsel och död. Jag gillar inte att se det som en resa. Se det istället som en tillfällig existens. En förmån.

Det finns människor som inte gillar sitt liv på jorden. Människor som vill avsluta sina liv på det mest onaturliga sätt som vill. Genom självmord. En sak är säker, alla människor dör. Men varför avsluta en sådan stor förmån allt för tidigt? Vi borde vara glada för det vi har, och absolut glada för att vi fått chansen till vår existens här på jorden. Det finns ingen som vet vad vi skulle varit eller framförallt VAR vi skulle varit, om vi inte fanns i våra kroppar på denna planet. Vem vet? Vi hade kanske varit i en mycket bättre värld. En värld i fred och perfekt symbios. Men eftersom vi inte vet, så tycker jag det är onödigt att lägga tankekraft på dessa ting, och istället fokusera på det vi har.

Jag har själv ertappat mig själv med att klaga på mitt liv. Ibland är det i-landsproblem, ibland är det mycket värre än så, men jag har aldrig kommit på tanken att ta till avslut.
Det är aldrig roligt att dö. Det finns bara olika sätt att göra det. Personligen så är det en naturlig död som lockar mest.
Som sagt, så förstår  jag verkligen inte människor som väljer en enkelt utväg när det är svårt. Nu ska jag inte säga att människor som tar livet av sig är fega kräk, som tar den lättaste utvägen. Jag förstår att det finns en anledning till självmordet, men är det verkligen värt det? Du löser inga problem genom att avsluta ditt liv. Du lämnar enbart dina nära och kära i ett krossat tillstånd och sorg.

Sammanfattningen är ganska enkel. Ta tillvara på det du har, och älska det för vad det är. Det kommer att ta slut, på ett eller annat sätt, så gör det bästa utav det, under tiden det tar att komma dit.