2010/09/20

SD i riksdan. Kan det bli mer rätt?

Det är inte mer än rätt att SD nu sitter i riksdan. 5,8% av människorna som röstat i Sverige verkar vilja ha det så. Så varför inte?


Jag stödjer inte Sverigedemokraternas politik, inte heller deras värderingar. Där emot så stödjer jag yttrandefrihet och rätten att tycka vad man vill. Främlingsfientligt eller inte.
Bara tanken på att utesluta ett parti på grund av dennes värderingar och tro, gör mig ont. Det gör ont i hela kroppen så fort jag tänker på det. Jag tycker som sagt att SD bedriver en riktigt konstig och vriden politik, men det spelar ingen roll vad jag tycker. Tillräckligt många människor håller tyvärr med dem, och på så sätt är det inte mer än rätt att dom har sina platser i riksdan. Synd bara att det blev en minoritetsriksdag.

Stå upp för vad ni tycker Sverige! Enligt icke relevanta undersökningar så finns det ett ganska stort hat mot invandrare i Sverige. Dock är vi svenskar alldeles för svenska för att våga erkänna detta. Tur är väl det. Annars hade ju SD fått ännu större mandat. Och det är ingenting som jag vill iaf. SD vill t.ex. se till att jag inte har något jobb om några år. Det suger.

Slutligen så vill jag bara säga åt människor att sluta hata att SD är i riksdan. Det är deras rätt. Hata istället deras politik och gör vad du kan för att knäcka dem!

2010/09/16

WTF?!

http://www.svd.se/multimedia/dynamic/00626/baby2_626443b.jpg
"Kvinnan födde barnet på toaletten trax innan landning och lämnade efter sig blodspår i flygstolen."
Ref: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/mamman-till-flygplansbaby-hittad_5338031.svd

Tråkigt kall kvinna det där alltså! Jag menar, föda en unge på TOALETTEN för att sedan dumpa ungen i papperskorgen! "Dum di dam, det är säkert ingen som märker någonting." Jag trodde inte ens att höggravida kvinnor tilläts på flygplan.

Första gången jag läste om barnet så fick jag uppfattningen om att en kvinna dumpat sin unge i en papperkorg på flygplatsen. Det visade sig tydligen att jag hade otroligt fel!
Att föda ett barn på flygplanstoaletten för att sedan häva ner ungen i papperkorgen.

Jag kan dö nu. Nu har jag sett allt!

2010/09/15

Vad är normalt?

Frågan slog mig! Vad är normalt? Finns det någonting normalt? Och framför allt; vem bestämmer vad som är normalt och inte?


Jag har funderat lite kring dessa frågor och egentligen inte kommit fram till någonting konkret. Jag tänker mig att "normalt" är det som majoriteten av alla människor gör. Klär sig 51% av alla människor goth, så är det normalt. (Jag vet. Tacka gud att det inte är så!)
Där kan vi stanna. Vi kan nöja oss med att normalt är det majoriteten av alla människor gör. Men varför inte dra det till sin spets? Vad är normalt för dig som individ? Det måste ju finnas normer och värderingar som gör att du agerar, tänker och beter dig på ett speciellt sett. Medelsvensson eller inte.

Värderingar - grunden till allt. Vi kan säkert alla komma överens om att du på något sätt är styrd, och vinklad utav personer i din omgivning. Mamma, pappa, mormor, morfar, vänner etc. Jag menar, ta en så enkel sak som valet 2010. Det finns säkert ofantligt många människor - framför allt förstagångsröstare - som röstar som mamma eller pappa. Det känns väl säkert så.
I alla fall, så vänjer sig människor vid vissa normer och regler. Regler för hur "den normala människan" skall bete sig. Dessa vanor måste ju komma någonstans ifrån. Min gissning är föräldrarna. Det dröjer ju t.ex. några år innan du själv får välja vad du ska ha på dig. Och jag menar, det funkar ju med allt ifrån potatissäckar, till Ralph Lauren-polos i barnstorlekar.

För att summera saken, så finns det väl ingenting som är riktigt normalt. Inte ur kollektiv synpunkt i alla fall. Det som är normalt för dig är inte normalt för någon annan. Men vad spelar det för roll?

http://www.funnychill.com/files/weird-pictures/piercing-freak.jpg

2010/09/14

Varför våldta det svenska språket?

En sak jag inte tycker om är människor som inte stavar rätt och inte verkar bry sig om dom gör det eller inte. För mig är dyslexi enbart en ursäkt för folk som är för lata för att stava rätt.


Missuppfatta mig rätt! Jag vet att dyslexi är en erkänd sjukdom, och det är ingenting jag skämtar om. I detta inlägget används det enbart som en dålig metafor.
Självklart skriver jag fel ibland. Jag är ingen supermänniska som tror mig kunna varenda ord i SAOL, eller som tror att jag aldrig stavar fel. Antagligen så stavar jag fel för ofta för mitt egna bästa. Skillnaden på mig och många andra är dock att jag bryr mig om att stava rätt! Jag tar gladeligen emot kommentarer och "pikar" som gör mig till en bättre stavare, och därmed en bättre människa.

Det gör ont hela vägen in i själen att se människor kasta ur sig meningslösa kommentarer och meningar helt utan struktur. Varför inte lära sig använda stor bokstav och punkt? Kommatecken är också någonting jag rekommenderar starkt!
- Hej! Hur är läget?
- jo det är bra sj?
Ser ni felet? Det är dessvärre galet vanligt förekommande i konversationer. Speciellt på MSN. Nästan dags för bojkott av skitprogrammet?

En annan sak är särskrivningar. (Haha! Lite lustigt att ordet "särskrivningar" inte ligger inlagt i ordlistan på datorn.)
Kassa maskiner hit och blå bär dit. Jag vet inte med er, men för min egna del hade jag aldrig satt i mig blåa jordgubbar. Kanske hade suttit fint med en sjuk sköterska dock. Någon att pyssla om och mysa lite med. (Sjukdom garanterad!)
Det finns i alla fall lite rolig läsning och ett gäng roliga bilder på skrivihop.se.

Mycket nöje!

http://www.fmls.nu/imageserver/vad_sager_forskningen_om_dyslexi.jpg

2010/09/13

Folkpartist? Javisst!

Jag sitter i skrivande stund och surfar runt på moderaternas och folkpartiets hemsidor. Folkpartiets utrikespolitik ligger mig nu varmt om hjärtat.
Vi vill:
• att Sverige ska gå över till euron så snart som möjligt. En folkomröstning om euron bör hållas under nästa mandatperiod.
• att demokratin ska vara det övergripande målet för biståndet.
• fortsätta reformeringen av FN. Diktaturer ska inte kunna blockera internationella insatser och åtgärdet vid humanitära och naturkatastofer.
• att Sverige ska gå med i Nato när det finns tillräckligt med stöd för detta.
Sådär skriver folkpartiet på sin hemsida under rubriken Sverige i världen.

Jag kan inte annat än att le när jag läser folkpartiets utrikespolitik. Ett parti som vill att vi ska gå med i Nato. Ett parti som ser långsiktigt på Sveriges närvaro i Afghanistan. Ett parti som bryr sig om välfärd och infrastruktur i andra länder.
Dom skriver också vad dom redan har lyckats med. "Vi har redan: • fördubblat anslagen för internationella insatser.", är en del av vad som skrivs där. Äntligen! Ett parti som ger mig ett jobb!

I morgon blir det till att rösta på folkpartiet!

Get a own life, and leave mine alone.

F: Är det här verkligen nödvändigt?
S: Ja, annars hade jag väl inte gjort det?

F: Ah, så du är hemma?
S: Nej jag är en projektion av ditt samvete.

F: Är du hungrig eller?
S: Nej, jag äter för att jag inte redan är tillräckligt fet.

F: Vad gör du?
S: Pratar med dig?

F: Åh, lyssnar du på sån här musik?
S: Nej.

Alla dessa frågor. Dumma frågor. Frågor som förtjänar ett dumt svar. Skyll dig själv!

2010/09/05

Skrattar bäst som hostar sist.

Förkyld till slut. Det händer inte ofta, men det händer när jag absolut inte vill.
This sucks!
Published with Blogger-droid v1.5.8

2010/09/04

Jag har en känsla...

Jag har en känsla. En främmande känsla. En blyg känsla. Likt en måne som försynt vågar sig fram mitt på ljusa dan.

Jag gillar inte sådana känslor. Känslor som är otroligt svåra att sätta fingret på, och som enligt mitt tycke är helt onödiga. Vad finns det för mening med känslor om man inte vet vad man känner?
Frågar ni mig, så tycker jag att vi ska förbjuda och bannlysa onödiga känslor, som bara är där, helt utan mening. Dom ligger där och lurar, trycker och skapar spänningar. Hånskrattandes och allmänt jobbiga.

Jag slängde en snabb tanke på om det kan ha att göra med min troligtvis kommande förkylning. Jag kan inte gladeligen säga att jag ser fram emot en helg fylld av abnormt stora halsmandlar och en hjärna fylld av snor. Nej nej, raka motsatsen. Det kommer bli lite av en misär. Frågan är som sagt om det är någon form utav förkylningskänsla jag har, och som jag inte kan sätta fingret på?
Jag kan sitta här och spekulera i all framtid, och lär inte komma fram till något direkt svar. Men jag tror däremot att jag kommer känna mig mycket bättre, om jag bara fastställer roten till min känsla.
Nu är frågan; ska jag nöja mig med att lura min hjärna och tro på att känslan är på grund av min stundande förkylning, eller ska jag leva i ovetskap och innerligt hoppas på att jag mår bättre i morgon?
Oavsett vilket så finns känslan där.

Jag tror jag tar den enkla utvägen idag. Jag tänker lita på min okunskap och lura mig själv att känslan beror på  sjukdom, och att det säkert inte är någonting att bry sig om.

För övrigt så tycker stavningsprogrammet i textediteraren att ordet "ovetskap" är felstavat. Jag tänker dock inte ödsla tid i att ta reda på huruvida det är rätt eller inte. Så rebellisk är jag!

2010/09/02

Ett spel värt att älska?

Varför spela levande och glad, när man helt virtuellt kan bemästra att ta sig fram i en värld av mörker och mystik?

"Med tät, svartvit, stumfilmsinspirerad estetik skapar det nedladdningsbara indiespelet Limbo något annorlunda och skrämmande. Det är strikt minimalism där kraftiga skuggor och dimmiga ljusstrålar ersätter musik och story. Lika stiliserad är spelmekaniken där man som en pojke – utan andra medel än att hoppa och greppa – rör sig och löser pussel i otäcka omgivningar, men lika ofta dör på makabra sätt. Den avskalade estetiken gör spelets crescendon desto mer effektfulla. Det är krampaktigt och kusligt ända till slutet, som tyvärr kommer alldeles för snabbt."
Så skriver SvD.se om ett pusselspel gjort av Playdead/Microsoft. Jag känner på mig att det här är ett spel  jag kan tänkas spela igenom ett antal gånger. Det mörka, det mystiska, det... det underbara!

Det här är ett spel jag kan lära mig att älska!