Jag gillar inte sådana känslor. Känslor som är otroligt svåra att sätta fingret på, och som enligt mitt tycke är helt onödiga. Vad finns det för mening med känslor om man inte vet vad man känner?
Frågar ni mig, så tycker jag att vi ska förbjuda och bannlysa onödiga känslor, som bara är där, helt utan mening. Dom ligger där och lurar, trycker och skapar spänningar. Hånskrattandes och allmänt jobbiga.
Jag slängde en snabb tanke på om det kan ha att göra med min troligtvis kommande förkylning. Jag kan inte gladeligen säga att jag ser fram emot en helg fylld av abnormt stora halsmandlar och en hjärna fylld av snor. Nej nej, raka motsatsen. Det kommer bli lite av en misär. Frågan är som sagt om det är någon form utav förkylningskänsla jag har, och som jag inte kan sätta fingret på?
Jag kan sitta här och spekulera i all framtid, och lär inte komma fram till något direkt svar. Men jag tror däremot att jag kommer känna mig mycket bättre, om jag bara fastställer roten till min känsla.
Nu är frågan; ska jag nöja mig med att lura min hjärna och tro på att känslan är på grund av min stundande förkylning, eller ska jag leva i ovetskap och innerligt hoppas på att jag mår bättre i morgon?
Oavsett vilket så finns känslan där.
Jag tror jag tar den enkla utvägen idag. Jag tänker lita på min okunskap och lura mig själv att känslan beror på sjukdom, och att det säkert inte är någonting att bry sig om.
För övrigt så tycker stavningsprogrammet i textediteraren att ordet "ovetskap" är felstavat. Jag tänker dock inte ödsla tid i att ta reda på huruvida det är rätt eller inte. Så rebellisk är jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar