Per till polisen:
Jag vet inte vad det är men,
jag har fått en släng av julsjuka och rhar rimmat ända sen.
Ni må tro att jag är galen, att allting inte är riktigt rätt,
men jag är glad och lycklig, på alla dess sätt.
Ve och fasa, tomten är vit och naken,
snö på taken och en evig smärta i baken.
Jag borde läggas in, från dagen till all framtid,
i evighet och alltid, i enighet i samtid.
Idag är det jesu födelse, idag blev han till,
jag bryr mig inte vad ni gör, ni gör som ni vill.
God jul mina vänner.
2010/12/24
2010/12/22
En ny värld.
Ibland så önskar jag att jag trodde på gud och på en himmel, eller varför inte ett liv efter detta? Ibland önskar jag att jag trodde på en ny värld.
Jag kan inte påstå annat än att det kändes konstigt. Jag såg någonting jag inte sett förut, någonting jag inte ville skulle existera.
Ett liv efter detta. Ja visst hade det varit underbart, jag kan dock inte intala mig själv att det är så. Snart får jag se sig igen, och då är det absolut sista gången. Konstigt. Jag vet inte riktigt hur jag skall reagera på det. Jag har inte kontroll över situationen, men det är oundvikligt.
Du lämnar mycket efter dig. Bragder och fina stunder. Det gör att det hela både känns lättare, men inte minst att det känns tyngre.
Du har det utan tvekan bra, var du än är. Jag hoppas det i alla fall.
Vila i frid.
Jag kan inte påstå annat än att det kändes konstigt. Jag såg någonting jag inte sett förut, någonting jag inte ville skulle existera.
Ett liv efter detta. Ja visst hade det varit underbart, jag kan dock inte intala mig själv att det är så. Snart får jag se sig igen, och då är det absolut sista gången. Konstigt. Jag vet inte riktigt hur jag skall reagera på det. Jag har inte kontroll över situationen, men det är oundvikligt.
Du lämnar mycket efter dig. Bragder och fina stunder. Det gör att det hela både känns lättare, men inte minst att det känns tyngre.
Du har det utan tvekan bra, var du än är. Jag hoppas det i alla fall.
Vila i frid.
2010/12/17
Tomten finns inte, del 17-23.
Med tanke på omständigheterna så kan jag inte annat än att avvakta med historien.
På återseende.
På återseende.
2010/12/12
Tomten finns inte, del "nånstans runt 12".
Usch och fy, ve och fasa,
Louise har halkat på en trasa.
Brutna ben och onda leder,
in på sjukan enligt gamla seder.
Per är glad för han är lugn,
med barn i huset och mat i ugn.
Men snart så skall det bli bråk,
om barnens fader, i förespråk.
Att inte veta det gör Klaes,
arg och ledsen mot emotionellt ras.
Snart slutar sagan i all hast,
hoppas julen inte blir en last.
Louise har halkat på en trasa.
Brutna ben och onda leder,
in på sjukan enligt gamla seder.
Per är glad för han är lugn,
med barn i huset och mat i ugn.
Men snart så skall det bli bråk,
om barnens fader, i förespråk.
Att inte veta det gör Klaes,
arg och ledsen mot emotionellt ras.
Snart slutar sagan i all hast,
hoppas julen inte blir en last.
2010/12/08
Var är du?
Jag saknar dig. Jag vet inte vem du är, och det spelar egentligen ingen roll. Huvudsaken är att jag vet att du finns där ute.
Vänta på mig min sköna, vänta i en evighet.
Vänta tills vi är tillsammans och både du och jag vet,
precis hur det kommer bli, bara vi.
Äntligen tillsammans, att bara sluta tänka och känna sig fri.
Mitt hjärta rusar och du tar all min tankekraft.
Du tar mitt hjärta och gör det till din skatt.
Jag orkar inte vänta mer, jag vill ha dig här nu.
Snälla kära var snäll och berätta. Var är du?
Vänta på mig min sköna, vänta i en evighet.
Vänta tills vi är tillsammans och både du och jag vet,
precis hur det kommer bli, bara vi.
Äntligen tillsammans, att bara sluta tänka och känna sig fri.
Mitt hjärta rusar och du tar all min tankekraft.
Du tar mitt hjärta och gör det till din skatt.
Jag orkar inte vänta mer, jag vill ha dig här nu.
Snälla kära var snäll och berätta. Var är du?
Published with Blogger-droid v1.6.5
2010/12/06
Tomten finns inte, del 6-8
Med tanke på att jag är ute hela veckan så får familjen Persson ta ledigt i några dagar.
Klaes är otålig och vill inget annat än att komma upp till ytan. Per är omhändertagen av psyk. Barnen har det bra hos mormor.
Louise är ensam och tillfredställer sig själv på ett sätt som bara hon känner till.
Där har nu någonting att leka med till på torsdag.
Ni får ursäkta... Eller får ni?
Klaes är otålig och vill inget annat än att komma upp till ytan. Per är omhändertagen av psyk. Barnen har det bra hos mormor.
Louise är ensam och tillfredställer sig själv på ett sätt som bara hon känner till.
Där har nu någonting att leka med till på torsdag.
Ni får ursäkta... Eller får ni?
Published with Blogger-droid v1.6.5
2010/12/05
Tomten finns inte, del 5.
Ni kanske tycker det är konstigt att Per lyckas utföra diverse aktiviteter, trots rygg-skenan som han så vackert bär. Anledningen till Pers otroligt rörlighet är de starka smärtstillande tabletterna han tar.
På polisstationen så bekräftas Pers galenskap i och med att han fortsätter tjata om att han är utvald för att rädda mänskligheten. Polisen har gång på gång försökt förklara för honom att det egentligen är den 5 december och inte den 4, men Per vägrar lyssna. Han är övertygad om att det är så.
- "Tycker du inte att jag har suttit här nere länge nog?"
Louise tittar upp för att möta Klaes frågande blick.
- "Jag vet hur illa det är för dig att sitta här, Klaes, men det är vårt enda alternativ just nu. Att berätta för barnen skulle förstöra mer än vad det skulle hjälpa. Dessutom skulle dom bara bli rädda om dom fick veta vem du egentligen är."
- "Ja, jag vet det, men jag ska lista ut en lösning."
Klaes hade suttit fastspänd nere i källaren i nästan ett år. I princip sen förra julen. Dagen han kom hit, så var han väldigt sjuk, och Louise satte honom i källaren enbart för att barnen eller Per inte skulle upptäcka vem han egentligen är. Kanske en dålig idé då människorov räknas till ett tyngre brott.
På polisstationen så bekräftas Pers galenskap i och med att han fortsätter tjata om att han är utvald för att rädda mänskligheten. Polisen har gång på gång försökt förklara för honom att det egentligen är den 5 december och inte den 4, men Per vägrar lyssna. Han är övertygad om att det är så.
- "Tycker du inte att jag har suttit här nere länge nog?"
Louise tittar upp för att möta Klaes frågande blick.
- "Jag vet hur illa det är för dig att sitta här, Klaes, men det är vårt enda alternativ just nu. Att berätta för barnen skulle förstöra mer än vad det skulle hjälpa. Dessutom skulle dom bara bli rädda om dom fick veta vem du egentligen är."
- "Ja, jag vet det, men jag ska lista ut en lösning."
Klaes hade suttit fastspänd nere i källaren i nästan ett år. I princip sen förra julen. Dagen han kom hit, så var han väldigt sjuk, och Louise satte honom i källaren enbart för att barnen eller Per inte skulle upptäcka vem han egentligen är. Kanske en dålig idé då människorov räknas till ett tyngre brott.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)