Tack för allt du gjort, Kenneth Wallin!

Jag kände inte dig, men det du gjort och stått för kommer finnas hos mig för alltid.
Att frivilligt kämpa för att andra människor ska må bra, och för demokrati är stort.
Du är en inspirationskälla för oss alla.
Vila i frid, Kenneth Wallin, och TACK för din insats!

Mänskligheten begår kollektivt självmord.

Dinosaurierna dog ut på grund av en gigantisk meteor. Mänskligheten kommer att dö ut på grund av idioti.

Människor har tyvärr slutat bry sig. Så är det i alla fall om du frågar mig. Vi kan lägga all form utan politik åt sidan och koncentrera oss på mina åsikter och mina tankar för ett par minuter. Jag bryr mig inte om koldioxidutsläpp över huvud taget. I alla fall inte i det här inlägget.

Överallt ser jag människor som, enligt mig, beter sig dumt. Det kan handla om allt ifrån vanligt vett och hyffs, till en enkel sak som att tugga sin mat med munnen stängd. Vad hände med disciplin?
Det ska väl ändå inte vara som så att det enbart i försvarsmakten och på katolska skolor skall finnas disciplin? När jag var liten blev jag i princip utskälld när jag tuggade min mat med öppen mun. Det tycker jag är hur bra som helst. Det har ju bevisligen hjälp mig att bete mig bland folk.

Jag har i tidigare inlägg klagat på människor som tycks lagt grammatiken på hyllan och skiter fullständigt i det svenska språket. (Jag har också sagt att jag också gör fel, och inte alltid stavar rätt). Den enda nackdelen med att det svenska språket förändras med tiden är att det, enligt mig, ändras till det sämre. Konstiga förkortningar och slangord verkar vara varmt välkomna i SAOL.
Nej, jag säger inte att vi alla skall tala gammelsvenska och klä oss i folkdräkt, men det måste väl finnas gränser, regler och riktlinjer för vad som skall tas in i det svenska språket och inte?
Istället för att forma det svenska språket efter imbeciller till ungar, så kan vi väl forma ungarna efter det svenska språket?

Som jag antyder i rubriken så begår mänskligheten kollektivt självmord. Trenden går stadigt neråt, och frågar är var det kommer att sluta. Kan det gå så illa att vi till slut anser att grymtande är ett godkänt kommunikationsmedel?
Ja, varför inte? Trender är som sagt på väg åt fel håll, och det lär inte sluta nu. Människor kommer att krypa ihop mer och mer, och utav ren lathet sluta prata helt.

http://www.joe-ks.com/archives_apr2006/EvolutionOfMan.jpg

Vågar du vara optimist?

Att hoppas och tro på saker är säkerligen enbart sunt för dig. Jag tror dock att jag aldrig kommer släppa min pessimism.

Varför tro på saker? Du blir ju bara besviken när det inte blir som du vill. Det är lite med den synen som jag ser på det. Klart jag hoppas på saker ibland, men jag föreställer mig alltid det värsta, enbart för att inte bli besviken eller förkrossad när det inte alls blir som jag tänkt mig, och sedan ligga där och böla likt ett barn som aldrig fick den där ponnyn på julafton.
Nu får ni inte tro att jag önskade mig en ponny när jag var liten... Eller, varför inte? Ni får tro vad ni vill. Jag bryr mig faktiskt inte!

Att ta ut segern i förskott är också en hemsk sak att göra. Att mer eller mindre gå ut och säga att SÅHÄR kommer det att bli, och sen skiter det sig. Så oerhört pinsamt.

"Hur blev det med den där grejen du skulle på?"

"Jo men så att... Errm... Det... Njae, jag sket i det!" 

Känner ni igen er? Det gör inte jag! I alla fall inte längre.

http://molkan.se/wp-content/uploads/2009/11/crying-baby.jpg

En del av mig dog idag.

Att vakna trasig, ensam, och med en känsla att någon har bajsat mig i munnen, är någonting jag ser fram emot att sluta med. Jag får väl helt enkelt sluta vakna ensam. Skämt åsido...

Bakfylla är helvetets påfund, och det är ingenting jag tycker om. Jag tillhör dock den skaran människor som "aldrig mer ska dricka, men har glömt det till nästa helg".
Självdisciplin? Det har jag ingen. Eller, den är i alla fall väldigt svag. Det finns saker jag låter bli att göra, men det finns också saker jag gör, som jag inte borde göra.

Jag skulle kunna gräva ner mig och inte komma fram på ett par år. Det hade hjälpt. Mitt sinne hade dock fått sig en törn, och jag tror knappast att det hade hjälpt mig lika mycket som det stjälpt mig. Och ja, att gräva ner mig är en dålig metafor, och inget annat! :)
Jag borde istället skaffa mig det där som kallas självdisciplin och kanske bli gladare, piggare, och framför allt... Mindre bakfull.

På återseende kamrater.