Hej då Blogspot.

Jag flyttar!



Ny adress: www.markuslindblad.com

Tillbaka till verkligheten.

Efter en veckas avbrott så är det snart dags för skolbänken igen. Skönt att veta vad jag har att se fram emot i alla fall.


Tillbaka i Halmstad. Jag satt i bilen på väg hem från Ronneby och bara längtade. Längtade till min egna säng och till allt jag tydligen hinner sakna på en vecka. Fantastiskt hur mycket det är egentligen.
När jag klev in genom dörren så möttes jag utav en ofantlig ångest, istället för ro och lycka som jag förväntat mig. I hallen låg nämligen kläderna från förra helgens bravader.

Det är inte utan att det är lite jobbigt. Minnet från förra helgen. Eller i alla fall det minnet som finns kvar. Jag kan inte annat än att be om ursäkt till människor jag förnärmat. Eller förresten, skit i dom!
Däremot så vill jag officiellt be om ursäkt till Ralph Lauren. Morgonrocken - som jag nödvändigtvis skulle ha på mig till sexpartyt - är inte vad den borde vara. Rödvinsfläckar och allmänt smuts. Pinsamt.

Oavsett vilket så bryr jag mig inte om mycket annat än det faktum att jag var förstörd i tre dagar efteråt. DET är ingenting jag vill försöka med igen.

Det gör mig illamående.

Idag har jag gjort någonting som fick mig att må riktigt dåligt. Det kommer som tur är aldrig att hända igen.

Jag frångick normen, och föll för grupptrycket. Det är en konstig känsla, och inte en känsla som jag är glad över att känna. Jag anser mig själv vara en mycket principfast man och brukar vanligtvis hålla på mina principer, men idag gick jag för långt. Jag föll för grupptrycket, även fast jag lovat mig själv att det aldrig skulle hända.
Efteråt hade jag en smak av spya i munnen och jag kände mig riktigt illa till mods. Vad har jag gjort?, var det enda som snurrade runt i huvudet på mig. Hur kunde jag göra någonting så dumt och svika det jag alltid hållit kärt?
Jag sitter just nu med magknip och mår bara sämre och sämre över vad jag gjort. Jag kan inte annat än att be om ursäkt. Förlåt. Förlåt ICA, för jag har svikit dig.

Idag handlade jag för första och sista gången på Netto...

Ho ho ho!

Shoot a rocket from his ass - Watch more Funny Videos

Två Noll Ett Ett

Nytt år och nya förhoppningar. Ja, förhoppningar... Jag tänker då inte förvänta mig saker iaf.

Jag tänker på 2010. Det skrämmer mig lite att tiden går så fort som den gör. Just nu har det varit otroligt skönt att tiden går fort, då jag väntat på examen och anställning i ett och ett halvt år, men jag kan inte frångå tanken att jag kommer sitta där, 70 år gammal och fundera över vad som hände. Jag vill inte sitta där och känna att det var bortkastad tid. Nu blir det säkert inte så. Absolut inte med tanke på att jag har min egna lilla "Bucket List". För er som inte vet vad en "Bucket List" är, borde se filmen - just det, "The Bucket List".

Jag sitter också och tänker på någonting jag hörde för några år sedan. "Jag ångrar hellre någonting jag gjort, än någonting jag aldrig gjorde". Jag vet inte varför jag inte efterlever det, då det låter som ett sjukt bra motto. Frågar du aldrig, så får du aldrig veta. Jag är väl för feg helt enkelt.
"Med dåligt självförtroende kommer feghet", sa en vis man en gång. (Det var jag som sa det, och jag kom på det precis nu.) Jag ser att självförtroende och mod går hand i hand. Ju mer jag älskar mig själv, ju mer vågar jag vara mig själv. DOCK; ju sämre självförtroende jag har, ju mer kommer jag gräva ner mig och stänga in mig, för att jag inte vågar möta verkligheten.

På tal om verklighet. Jag har tidigare nämnt att jag är rädd för var mänskligheten är på väg. Jag har dock kommit till insikt att jag inte kommer att kunna göra ett skit åt saken - annat än att sitta här och vara bitter över det såklart!
Vi lever i en ganska vrickad verklighet om ni frågar mig. Jag kommer ihåg för ungefär 12 år sedan, när jag var liten grabb. Inte ens då såg världen ut som den gör idag. Allting sjunker bara lägre och lägre i åldrarna och jag funderar över hur långt tid det kommer ta innan vi lagligt säljer cigaretter och snus till 14-åringar.

"Samhället förändras", säger ni.
"Fuck you det blir sämre", säger jag.

Tomten finns inte, del 24.

Per till polisen:
Jag vet inte vad det är men,
jag har fått en släng av julsjuka och rhar rimmat ända sen.
Ni må tro att jag är galen, att allting inte är riktigt rätt,
men jag är glad och lycklig, på alla dess sätt.
Ve och fasa, tomten är vit och naken,
snö på taken och en evig smärta i baken.
Jag borde läggas in, från dagen till all framtid,
i evighet och alltid, i enighet i samtid.
Idag är det jesu födelse, idag blev han till,
jag bryr mig inte vad ni gör, ni gör som ni vill.

God jul mina vänner.

En ny värld.

Ibland så önskar jag att jag trodde på gud och på en himmel, eller varför inte ett liv efter detta? Ibland önskar jag att jag trodde på en ny värld.

Jag kan inte påstå annat än att det kändes konstigt. Jag såg någonting jag inte sett förut, någonting jag inte ville skulle existera.
Ett liv efter detta. Ja visst hade det varit underbart, jag kan dock inte intala mig själv att det är så. Snart får jag se sig igen, och då är det absolut sista gången. Konstigt. Jag vet inte riktigt hur jag skall reagera på det. Jag har inte kontroll över situationen, men det är oundvikligt.
Du lämnar mycket efter dig. Bragder och fina stunder. Det gör att det hela både känns lättare, men inte minst att det känns tyngre.

Du har det utan tvekan bra, var du än är. Jag hoppas det i alla fall.

Vila i frid.