En del av mig dog idag.

Att vakna trasig, ensam, och med en känsla att någon har bajsat mig i munnen, är någonting jag ser fram emot att sluta med. Jag får väl helt enkelt sluta vakna ensam. Skämt åsido...

Bakfylla är helvetets påfund, och det är ingenting jag tycker om. Jag tillhör dock den skaran människor som "aldrig mer ska dricka, men har glömt det till nästa helg".
Självdisciplin? Det har jag ingen. Eller, den är i alla fall väldigt svag. Det finns saker jag låter bli att göra, men det finns också saker jag gör, som jag inte borde göra.

Jag skulle kunna gräva ner mig och inte komma fram på ett par år. Det hade hjälpt. Mitt sinne hade dock fått sig en törn, och jag tror knappast att det hade hjälpt mig lika mycket som det stjälpt mig. Och ja, att gräva ner mig är en dålig metafor, och inget annat! :)
Jag borde istället skaffa mig det där som kallas självdisciplin och kanske bli gladare, piggare, och framför allt... Mindre bakfull.

På återseende kamrater.